Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Stina Aronson: Den röda gåvan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÖDA GÅVAN
derna. Svetten trängde fram ur de fina porerna
i hårfästet. Då torkade hon bort den i smyg
för att se torr och sval ut.
Efter den stunden förändrades Ibba, kanske
inte i det stora hela men genom vissa små
tecken, små spärrade betoningar. Hon blev
vaksammare och oåtkomligare än förr. Det
gick upp för dem som hört rykten om hennes
föräldrar att hon ärvt högmod efter sin mor
och list efter sin far.
Hon vände sig stillsamt om. De andra
kvinnorna satt tillsammans på några stolar. Den
lilla tog inte ett steg emot dem, därför måste
de själva resa sig och gå fram och betrakta
henne. De tog i henne med uträckta fingrar.
Men så småningom miste hon sitt intresse för
dem, när hon aldrig gjorde gråtfärdiga miner
och röjde sig utan höll ögonen nedslagna och
framhärdade i sin tystnad. Dödsfall och andra
händelser lade dessutom beslag på deras
uppmärksamhet.
Det fanns bara en som anade flickans inre
strid, och det var läkaren.
När han kom på rond gick han raskt in
i salen, medan sköterskan väntade i
dörröppningen tills han vinkade åt henne. Han var
klädd i en lång vit läkarrock med stetoskopet
uppstickande ur bröstfickan som en liten svart
mast. Kvinnorna log flickaktigt när han
hälsade. Så fort en solstrimma stack in i rummet
vände han ansiktet ditåt, så att ljuset löpte
genom hans tjocka hår likt en kam. Flickan
Ibba undvek honom så långt hon förmådde.
Hon låg i sin säng med det manglade
bomullstäcket noga slätat, undergivet högmodig. Men
han stannade alltid längst hos henne, vilket
kamraterna avundades henne. Ty de kände
sig hemligt lyckliga när hans broderliga ögon
vilade forskande på dem. Han var en snygg
ung man, välbyggd som en sportsman, med
fast, välrakad haka. Hans kläder utsände en
antiseptisk doft som kändes behaglig.
— Vi måste se till att temperaturen blir
normal, så slipper Ibba säng och får gå i
matsalen med de andra. Och ut på promenad, sade
han till flickan.
Han försökte resonera med henne om hennes
sjukdom som hon varit en vuxen kvinna. Men
hon låtsades inte förstå hans tal och hade kvar
sin taktik att liksom utplåna sig genom frusen
stumhet. Då behandlade han henne i stället
som ett barn, noj sade med henne, tog hennes
hand i sin. Han satt på en pall som han dragit
fram intill sängen.
— Om du är duktig och håller humöret
uppe, får du en vacker julklapp av mig, lovade
han.
Flickan rörde inte en muskel. Hon tackade
inte. Hans vita tänder skymtade för henne, eller
också var det glansen från den stärkta rocken.
Hon fick en obändig lust att rycka sig lös. Men
till sist lät hon handen vila stilla i den
främmande värmen mellan hans. Efteråt förebrådde
kvinnorna henne hennes beteende.
— Du skämmer ut dig, myste de. Det var
inte deras fulla allvar när de sade det. De
kände samtidigt en oklar tillfredsställelse över
hennes fientlighet som hade den kommit dem
själva till godo på något förbytt vis.
Läkaren var en sörlänning. Han var endast
trettio år och tog två steg i taget i trapporna.
Den lilla tjuriga lappjäntan ingav honom
medlidande och en viss romantisk nyfikenhet. Han
funderade hur han skulle få henne att trivas
och räknade ut ett sätt. När han funnit det,
rätade han på ryggen och småvisslade. I den
tomma sängen efter den äldre systern lade han
en kvinna av lapsk härkomst, som han lät flytta
över dit från en annan avdelning. Nu, tänkte
han, får den lilla en vän av sitt eget blod. De
andra kvinnorna är främlingar och skrämmer
henne.
Men den nya var ingen ung flicka utan en
gammal utsliten hustru. Hon flätade inte sitt
hår med band utan lät det stripa bäst det ville
kring öronen. Ena mungipan var nerdragen
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
