Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Edmund Wilson: Mannen som jagade bitsköldpaddor. Novell. Översättning av Thorsten Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANNEN SOM JAGADE BITSKÖLDPADDOR
Stryker satte sig vid skrivbordet och bjöd
Clarence på en cigarrett. I stället för att genast
svara att han omöjligen kunde gå med på
Clarences krav, som han vid tidigare tillfällen
hade gjort, lyssnade han med vänskapligt
tålamod.
— Jag ska ta upp hela frågan till
omprövning och lägga det på en ny bog till våren så
snart det blir lugnare med arbetet. Därför
skulle jag alltså helst se att du väntade till dess.
Vi hade svårt nog att effektuera alla order
innan den här strejken började, och nu är det
nästan omöjligt att få allt arbete gjort. I går
klådde de upp två av mina karlar, och nu hotar
de med att storma fabriken. Jag är tvungen att
ha vakter utposterade över hela området.
Dammarna och konservfabriken, som låg
ungefär en kilometer från boningshuset, hade
omgivits av ett taggtrådsstängsel. Clarence,
som hade glömt bort strejken, insåg nu att han
kanske verkligen hade kommit vid ett olägligt
tillfälle.
— Jag kan inte, fortsatte Stryker sina
förklaringar, ta itu med en omorganisation — som
i det här stadiet har blivit en nödvändighet —
förrän arbetarproblemen är lösta och det hela
har hunnit komma in i någorlunda normala
gängor igen. Då bör vi bägge två kunna få ut
mer ur företaget, slöt han med ett affärsleende,
och när vi får en ny uppgörelse till stånd i vår
ska jag inte glömma hur förstående du har
visat dig.
På det sättet lättade spänningen, och Stryker
började resonera med Clarence i en ton som
erinrade om vänlig omtanke:
— Varför tar du dig inte ledigt en tid?
föreslog han. Jag har märkt att du ser
slutkörd ut. Varför far du inte ner till Södern över
vintern? Res till Florida eller i den stilen. För
dig som sydstatsbo kan det inte vara lätt att
behöva tillbringa den värsta tiden av året här
uppe i norr. Jag ska förskottera pengar om du
behöver.
Clarence kände sig halvdeles frestad, och
han började tala med en viss utförlighet om de
idiotiska besvärligheterna på annonsbyrån och
om de båda fastrarna och systern i Baton Rouge
som han måste underhålla. Men under
samtalets gång, när hans blick undslapp Strykers
oavvända skådan, som i intervallerna mellan
de förstående leendena kändes otrevligt
forskande, råkade den stanna vid några gamla
kemiska apparater, en rad med glastuber och
retorter, som kunde antas ha hängt med sedan
Strykers tidigare lärarperiod; och han erinrade
sig — fast associationsbanorna, det föreställde
han sig ibland efteråt, kunde ha tillrättalagts
av den förföljelsemani som under de senare
månaderna fått ett allt starkare grepp om
honom — han erinrade sig att Strykers
välbärgade släktingar en efter en fallit undan.
Blicken vandrade över till de uppstoppade
änderna med sina rika men något glanslösa
färger. I sällskap med grannen hade han
alltid varit halvt medveten om sitt eget
överlägset behagliga sätt att uppträda och tala,
och ibland hade han haft för sig att Stryker
beundrade det; och när han nu betraktade
Stryker, som satt där så till freds i sitt
grumliga rum, liksom ställd på kant bakom
skrivbordet, med bred skjortyta och gummimjukt
framsträckt hals, och koxade på honom med
klara små ögon, djupt försänkta i brungrå hud
innanför den framträdande och trynlika
bildning vars båda öppningar gjorde sig starkt
gällande — när Clarence på detta sätt
konfronterades med Stryker, greps han först av en
fantastisk misstanke, sedan av en förlamande
övertygelse.
Utan brådska steg han upp för att gå och
han avvisade med en gest Strykers beklagande
ord om att han, eftersom det var söndag och
kokerskan hade sin lediga dag, inte kunde
be honom stanna till middag. Men bakom
hans obesvärade sätt dolde sig nu ren panik:
det stod förfärande klart för honom varför
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
