Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Jens August Schade — likheterna må nu bero
på inre släktskap eller mer påtagliga orsaker.
Anderberg står emellertid närmre jorden än
Schade och har en betydligt säkrare smak.
Hans naturstycken är i denna bok — liksom
i hans lyrik — ofta en lyckad blandning av
träffsäker iakttagelse och överjordisk
romantik. Naturen har också den största betydelse
för Anderbergs människor, den påverkar deras
sinnesstämning och deras öden; när
novemberkylan kommer, får den en symbolisk betydelse
för Nisses och Joys kärlek. De flesta
förekommande personerna har i livet varit mindre
framgångsrika i vanlig mening, men de har
funnit kompensation på ett annat plan. Som
den unga flickan Joy uttrycker saken i sitt
stora utbrott mot intigheten i ett borgerligt
äktenskap:
___det är det som jag inte vill! det är sådan jag
inte vill bli, då vill jag hellre dö medan stjärnorna
har någon mening för mig, du!
Och som anfört tar hon och Nisse också
konsekvenserna av sitt program, liksom de
unga älskande i Jean Anouilhs skådespel.
I "Fanny" låg huvudpersonens tragedi
huvudsakligen på det inre planet, här inverkar en rad
egendomliga yttre händelser. Den nya boken
är rikare än den förra, men också ojämnare,
och de intryck den efterlämnar blir nog till
slut att Anderberg framför allt är lyriker och
att han som prosaförfattare givit sitt hittills
bästa i de noveller, med vilka han debuterade.
a
Erland Josephson debuterade som lyriker,
men gör ett betydligt starkare intryck som
novellist. Hans lilla samling prosaetyder
varierar teman, som också fanns i diktsamlingen,
främst svårigheten att komma underfund med
tillvaron och finna sig till rätta i den. Torsten
Bohrs huvudperson kommer på kant med livet
genom en olycklig själslig disposition som
utlöser yttre katastrofer, och även Anderbergs
Nisse har efter en rad snedsprång i
yttervärlden råkat ur kursen. Men flera av de unga
männen i Josephsons noveller har det
gemensamt, att de trots till synes gynnsamma
omständigheter inte kan trivas. De hindras från
att göra de ting, vartill de tycks ämnade, på
konstnärliga eller andra områden, av ett begär
att först komma underfund med livets och sin
egen mening, ett begär som dock inte
framlockar någon spekulativ energi, utan snarast
lockar till overksamhet, till att bli "Ingen i
Ingenting".
Det finns emellertid också en kraftig dosis
ironi i Erland Josephsons attityd. Den sätter
honom i stånd att placera en extra klatsch på
den roliga pastischen "Sommaren jag metade",
och den kommer honom också att se med
skepsis på sitt eget centrala motiv:
... och jag såg hur gärna varje ung man projicerar
Hamlet på sig själv, och då äcklade mig all
sentimental weltschmertz, alla små krämarsjälar, som
hämtar ett passande lidande ur ett stort drama, då
skrattade tomheten och själlösheten i mitt inre åt den
förljugna främlingsattityden i mitt yttre och jag tog
färjan tillbaka till Sverige samma kväll.
åke runnquist
Romantik och verklighet
Sven Rosendahl: Elden och skarorna. Gebers
1946. 11:—.
Albert Olssön: Stjärnorna har sagt. Tiden
1946. 14:50.
Sven Rosendahls roman "Elden och
skä-rorna" och Albert Olssons "Stjärnorna har
sagt" representerar i så måtto båda en
romantisk diktarinställning, att den förra i sin
handling söker sig till en förgången tid, den senare
till ett land, vars människor och
levnadsförhållanden ligger våra mycket fjärran. Till detta
senare faktum inskränker sig romantiken hos
Albert Olsson — om man nu skall kalla det
romantik — medan Sven Rosendahl företer
många andra romantiska drag.
Sven Rosendahls bok utspelar sig under
1600-talets båda första decennier. Scenen är
det nordligaste Värmland, och aktörer är några
finnar som här funnit en fristad undan
förföljelserna efter klubbekriget i sitt hemland.
Fristad — ja, i förhållande till krigets fasor,
men ändå ingen säker hamn. De svenska
bönderna kan inte fördra dessa inkräktare av en
annan ras, vilka blivit deras grannar och till
och med skjuter älg i deras egna skogar, och
blodiga tvister uppstår, där mer än ett liv går
förlorat och båda parter samlar skuld över sina
huvuden.
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
