Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
rerna och episoderna, och han förefaller att
sakna medfödd humor.
Att illustrera centrallyrik är överhuvudtaget
ett diskutabelt företag som alltför ofta
resulterar i krampaktig symbolik av enbart
distraherande verkan. Men någon gång när
författare och konstnär befunnit sig på samma
våglängd och illustratören besjälats av verklig
inlevelse i dikterna kan det lyckas. Bo Beskows
träsnitt till Gabriela Mistrals dikter i
Gullbergs översättningar (Norstedts 1946, 12: —)
är ett sådant fall. Man kan inte missta sig på
den starka upplevelsen i dessa illustrationer,
som dessutom är mycket dekorativa och på det
hela taget fria från den sentimentalitet till
vilken Mistral kunde fresta en svag ande. Utan
Munch vore de visserligen inte tänkbara, men
sämre läromästare kan man ju ha. Möjligen
skulle man kunna anmärka på att solens ros
återkommer litet för ofta i bilderna, det är en
alltför mäktig symbol att prånglas ut i
skiljemynt. Konstnärens kompositionsförmåga
avlägger ett vackert prov i illustrationen till den
underbara dikten "Att dricka". Denna bild
skulle tåla att förstoras till monumentalformat
t. ex. i en glasmålning. Träsnitten i den senare
avdelningen, "Mödrarnas sånger", är inte
genomgående av samma goda kvalitet som i
den tidigare, men här är också skaldinnan med
sin påträngande moderlighet mindre
inspirerande.
Izaak Waltons och Charles Cottons "Den
fulländade fiskaren", som Stig Åsberg
illustrerade åt Wahlström & Widstrand 1945, var
som bok vacker men inte alldeles fulländad,
beroende på att det korniga och stumma
papperet inte tillräckligt smidigt reagerade för de
fina valörerna i de nålvasst utpetade
streckteckningarna. Intrycket blev onödigt grått och
torftigt på vissa håll, alltför hopsmetat svart
på andra. Det var nu mycket synd på så goda
original, tyckte tydligen också förläggaren,
som till jul utgav en ny, numrerad
bibliofil-upplaga av verket på gultonat, finräfflat
lyx-tryckpapper och med något bredare
marginaler. På detta kommer illustrationerna på ett
helt annat sätt till sin rätt och framstår med
utmärkt svärta. Bibliofilupplagan är utrustad
med en signerad originaletsning av Åsberg
men skiljer sig även i fråga om en del detaljer
i den inre illustreringen från första upplagan.
Efter en del kapitel och inuti några av dem
Träsnitt av Bo Beskow till Gabriela Mistrals dikter.
har Åsberg placerat in nya småvinj etter
föreställande allsköns trevliga och mindre trevliga
djur, såsom fåglar, råttor, hermeliner, bävrar,
sniglar, rådjur, fladdermöss etc., samtliga
utförda med den sant linneanska urmakarglädje
inför naturens finaste mekanismer som är en
del av konstnärens genialitet. Tryfferad med
dessa extra delikatesser blir bibliofilupplagan,
trots att en del av landskapsöverstyckena
alltjämt framstår som rätt tråkiga, en tämligen
oemotståndlig bok. Men för att de som köpte
första upplagan inte skall bli ledsna kan det
meddelas att den innehåller en del teckningar
som inte är medtagna här. Den verkligt nitiske
Äsbergssamlaren bör alltså helst förse sig med
bägge editionerna.
Stig Åsberg har även illustrerat den ur
litterära synpunkter redan i förra numret
recenserade nya volymen "Skymningssagor"
av Gustav Sandgren (Bonniers 1946, 8: 50).
Det var med tuschteckningarna till den förra
delen som Åsberg fick sitt genombrott som
illustratör. Man häpnade över den otroliga flit
och kärlek med vilka dessa teckningar utförts
till att likna de finaste torrnålsgravyrer, och
man slogs av deras visionära skönhet. Sedan
6 BLM 1947 1
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
