Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ij — -
Illustration av Bertil Bull Hedlund till Gustave Flauberts "November"
dess har Åsberg blivit en mycket anlitad
illustratör, som dock alltid hållit styvt på att
aldrig lämna ett fuskverk ifrån sig men som
kanske inte heller ger sig tid att på en enda
utsmyckning lägga ned samma fantastiska möda
som på den första Sandgrensboken. I varje fall
är "Skymningssagor II" illustrerad i ett
relativt sett mera summariskt maner, vilket inte
hindrar att bilderna är finsnickeri av ädlaste
slag.
En särställning bland de nya illustrerade
böckerna intar Gustave Flauberts
"November", översatt av Gunnar och Nun Ekelöf,
illustrerad av Bertil Bull Hedlund
(Wahlström & Widstrand 1946, 20: —). Denna
Flauberts ungdomsroman är aldrig tidigare
översatt till svenska, och nu har det skett på ett
ytterst förtjänstfult sätt. Författaren var bara
tjuguett år när han skrev den, han hade ännu
puberteten kvar i kroppen och han var en
mycket romantisk yngling som levde mitt i den
franska romantiken. "November" är också ett
sannskyldigt kompendium av romantikens
ingredienser sådana de sjuder i en brådmogen,
överhettad inbillning. Hjälten, alltså Flaubert
själv, är ett typiskt seklets barn, bitterljuvt
lidande av "le mal du siècle", den
himlastor-mande lust efter svindlande exotiska
upplevelser, storartade handlingar, berusande kärlek
och helgonlik tro som väller upp i ett ungt
bröst men saknar kraft att realisera sig i
handling. Eller rättare, en längtan som är så
förälskad i sig själv att den inte uthärdar sin
tillfredsställelse utan ständigt finner på nya mål,
nya anledningar till svårmod och självömkan.
Sedan den fingrat på livets frukter men funnit
dem alla maskstungna inriktar den sig mot
det ojämförliga äventyret döden och frossar
med vällustrysningar i tragisk kärlek, stäckta
framtidsplaner, mord och självmord, köttets
upplösning och lövens prassel på en glömd
grav. Vilken annan än en mycket ung man
skulle ha kunnat börja denna bok med orden:
"Jag trivs med hösten, denna dystra årstid
passar väl ihop med gamla minnen"? Man
läser alltså om den stackars hjältens beklagliga
upplevelser utan större gripenhet, snarare med
välvillig ironi och förtjusning över att ha
funnit en så perfekt och vackert kolorerad
modejournal över romantikens känslogarderob
i dandyutförande. Ordrikedomen och den
stilistiska konstfullheten jävar den trötta
självupp-givelsen och skvallrar om intellektuellt
välbefinnande.
Fantasierna i boken kretsar endels om döden,
endels om dess broder kärleken, ty, säger
författarens unga talesman med dyrbar
livsvisdom och neurastenisk latinsk sinnlighet, "det
finns ingen ålder då man inte tänker på henne
[kvinnan]: då vi äro barn fingra vi med naiv
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
