Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Elizabeth Bowen: Rosafärgad vår. Novell. Översättning av Viveka Starfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSAFÄRGAD VÅR
hem tidigare än vanligt, och jag kan gärna
erkänna att jag sa "Jäklar!" för mig siälv.
Att tala om var man har varit gör mig
ingenting, men det är odrägligt när folk frågar en
vart man tänker ta vägen. Om Neville var
hemma skulle han säkert leta igenom hela
huset, så jag gjorde det bästa möiliga av
situationen och ropade "Hallå!". Men han svarade
inte, för det var inte han.
_ 9
— Nej, det var det inte. Och vad som än
fanns i mitt sovrum, så måste det ha funnits
där en god stund. Jag tänkte: Det måste ha
börjat blåsa, det är gardinerna som fladdrar.
Drag gör mig alltid nervös; det får mig ur
humör på något sätt. Så jag steg upp och svepte
badlakanet om mig och gick ut för att stänga
fönstren. Men jag blev förvånad när jag såg
träden utanför — alla grenar och löv var
fullständigt orörliga. Det verkade onaturligt.
I samma ögonblick blåste badrumsdörren igen
bakom mig och locket på en av mina
crème-burkar ramlade ner på toalettbordets glasskiva.
Nej, jag kunde inte komma underfund med
vad det var. Och det värsta var, att vad det än
var, så kunde det se mig.
Den där första gången gjorde det inte så
stort intryck på mig. Om det bara hade hänt
den enda gången, så tror jag nog att jag aldrig
skulle ha tänkt på det mer. Det är först när
saker och ting händer om och om igen, som de
får grepp om en. Men det konstiga med mig
är att jag alltid har tyckt särskilt illa om att
bli iakttagen. Det kanske inte verkar så på mitt
uppträdande, men jag tycker faktiskt väldigt
illa om att känna kritiska blickar på mig. Jag
är väl inte särskilt svår mot andra människor,
så varför ska de vara svåra mot mig? Jag
avskyr den där känslan när det börjar hetta
i öronen.
Jag satte locket tillbaka på crèmeburken och
tände lamporna vid spegeln, som hängde
mellan de två fönstren så att det aldrig blev riktigt
bra ljus i den. Jag tyckte jag såg konstig uf
i spegeln — nervös. Vad har jag nu gjort
någon för ont? sa jag för mig själv, men
bortsett från Neville kunde jag absolut inte komma
på någonting. Jag hade för resten inte tid med
sånt — när jag tog upp min armbandsklocka
och tittade på den, sa jag: "Gud!" och så flög
jag omkring och klädde mig. Det vill säga jag
flög omkring så gott man kan när någon eller
något försöker stå i vägen för en. Det är allt
jag kommer ihåg från första gången, tror jag.
Jo det är sant, jag märkte att floret på min vita
hatt inte var riktigt som det skulle. När jag tog
fram hatten innan jag badade, hade den sett
frisk och fräsch ut som en krysantemum — en
nyss utslagen krysantemum.
Du vet hur det är när det hänger mycket på
en kväll — man kan helt enkelt inte stå till
svars med att inte vara i form. Så jag ruskade
upp mig själv ordentligt på väg nerför trappan.
Sluta upp med de där dumheterna nu, sa jag.
Du har ju personlighet. Nog kan du väl bära
upp några små stänk på floret.
När jag väl var på restaurangen — när jag
väl hade träffat honom — ägnade jag inte en
tanke mer åt hela saken. Jag kände mig i finare
form än nånsin. Och så som händelserna
utvecklade sig...
Det var ungefär en vecka senare som jag
blev tvungen att se situationen i ögonen
ordentligt. Det var någonting som var emot mig. Ju
bättre och bättre allting annat blev för mig,
desto värre och värre blev den där enda stunden
varje kväll. Eller rättare sagt, den ville bli det.
Men jag var inte den som tänkte låta den bli
det. Skulle du ha gjort det i mitt ställe — när
allting annat var så underbart? Det ligger
någonting eggande, jag menar en sorts
utmaning, i det där medvetandet att det är någon
som försöker ta ner en. Och när denna någon
är en annan kvinna, kommer man snart
underfund med hennes teknik. Hon var avundsjuk,
det var det som var felet med henne.
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
