Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Elisabeth Tykesson: Soya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOYA
har faaet et Tugtens Ris, som det af en eller anden
Grund er ham nægtet at bruge ...
Den opartiske granskaren kan tillägga ein sak,
som Soya tydligen inte har ansett av nöden att
nämna, att han är kvick, och att han såsom
kvickt huvud är lika dualistisk som hain tycks
vara i alla andra avseenden. Fantasins kvickhet
och intelligensens kvickhet bruka eljest inte
kunna förenas hos en och samma person, men
hos Soya finns både det som fransmännen kalla
"1’esprit bouffon" och som kan definieras som
förmågan att säga "des choses amusantes" och
det som de kalla "1’esprit vrai" och som består i
att "ne pas dire de sottises". Soya har skrivit
saker lysande av vett och vettighet och av en på
en gång mjuk och stringent känsla för språket,
han har skrivit andra saker där han nästan
dränker sina läsare i en framvällande flod av
tokroligheter, skällsord, räninstensjargong och
självskapade ord i stil med piltTe, trable,
gnacke, comicail, Imponade, erototosset och
Omnibil. Och han har ingalunda undgått de
båda avigsidor som ofta följa med utövandet
av dessa båda arter av kvickhet, den att bli
torr, schematisk och blodfattig, och den att bli
vulgär, sentimental och mekaniskt rolig à la
sprattelgubbe.
Vad har Soya skrivit? För det första
betydligt mera än som finns tryckt. För det andra
mer än som kan uppdrivas både i bokhandeln
och på de mest välförsedda antikvariat. Soya
talade en gång, det var strax före det som kan
kallas hans första genombrott och som ägde
rum omkring 1930, om sitt "energiske, vistnok
alt for energiske Arbejde" för att få skådespelet
"Parasitterne" utgivet, och tillade: "Den evige
Skriven for Bordskuffen virker til slut aldeles
lajmmende." Och det som gäller "Parasitterne"
gäller också om en hel rad av hans andra verk.
Han har måst ådagalägga en mindre vanlig
grad av energi för att göra dem kända, han har
polemiserat högljutt och i en ursinnig ton med
teaterdirektioner och med styrelsen för stats-
radiofonion, han har värvat prenumeranter,
han har på sitt eget privata "Teaterforlag" i
Lyngby givit ut dem i mycket små upplagor,
som äro av en dekadent läckerhet i utstyrselln,
och som numera betinga mycket höga priser
och i antikvariatskataloger placera sig i
närheten av Kaj Munik-trycken.
Soya är företrädesvis skådespelsförfattare.
Mot två romaner, en politisk saga, en
aforismsamling och tre eller om man så vill fyra
novellsamlingar (den ena existerar på grund
av ett censuringripaede endast i fyra
korrekturexemplar) komma elva tryckta och sju
otryckta skådespel jämte ungefär ett dussin
radiopj äser.
Av romanerna är "Min Farmors Hus" känd
för svenska läsare gencnm den översättning som
kom ut i fjol, men den kan likväl sägas vara
ganska okänd, därför att det som till stor del
"gör" denina bok i viss mån har fallit bort,
Soyas nästan trolska förmåga att handskas med
det danska språket, att skapa en praktklädnad
av finurlighet, ordhittighet och
associationsrikedom, utstoffetrad med släp, tofsar och
garneringar åt dessa sekelskifteserinringar från
fru Jensens hus. Den andra romanen, "Jeg
kunide nemt ta’ 100 Kröner", berättar om en
frestelses utveckling och tillväxt i prokuristen
Andersens både undermedvetna och medvetna
själsliv och är en liten bok på 100 sidor,
ovanligt fast och tätt uppbyggd och iklädd en
språkdräkt, som i osmyckad saklighet och saklig
elegans sluter sig kring dess innehåll så
prydligt och elastiskt som en handske. Den visar
Soya sådan som han är då han är helt fylld
av 1’esprit vrai. Sådan visar han sig också i de
noveller som äro hans mästarnoveJler, "Henry",
"Lystmorderen", "Idyl", "Et ganske
aliminde-ligt Menneske", "Hr Hansen", fastän man där
hellre än liknelsen med handen och handsken
skulle vilja använda liknelsen med en frisk och
spänstig hud som sluter sig kring en väl
trimmad muskulatur, så mycket mera av liv och
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
