Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Elisabeth Tykesson: Soya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABETH TYKESSON
en Djævlesplint i Øjet, men han er paa den
mærkeligste Maade kunstnerisk og moralsk
Nihilist–-Alt er gält, Demokratiet er
gält, Kongedømet er gält, Diktaturet er gält."
Soya svarade med den lilla programskriften
"Maalet, Troen og Synspunktet", vilken
visserligen i sin deklarerade tro på godheten, på
sanningen och på ett mål för mänskligheten, vilket
endast kan uppnås genom godhet och sanning,
är odelat hjärtevinnande, men som också
kommer den kompakta dumheten så farligt nära
som den odisputabelt mycket intelligente Soya
kan komma den. Soyas smak för det
pedagogiska och det moraliska är och förblir hans
svagaste sida. Som pedagog schematiserar han,
och som moralist dirigerar han glättigt och
tveklöst sina människor med en pekpinne sirad
med de plattaste karamelldeviser.
Moralproblemen förenklas och tillrättaläggas intill det
oigenkännliga. Vad som i livet skulle ha varit
en ohjälpligt trasslig härva, som endast kunde
skäras av med förlust av en eller flera
människors om inte liv så dock livslust och
fortsatta livsmöjligheter, det blir i hans regi något,
som är enkelt och kraftigt upplinjerat i svart
och vitt, och som lätt och lekande löses upp till
allas belåtenhet, bara man iakttar en smula
hänsyn, förnuft och vanlig anständighet. De
verkliga moraliska konflikterna har Soya alltid
undvikit, och han har aldrig gått in på det som
är livets djupaste djävulskap, detta att valet,
i varje värld bestående av mer än två personer,
ofta inte kommer att gälla ont och gott utan
i stället mot vern det skall göras ont när det
göres gott mot en annan.
Soya har efterlyst en verkligt brukbar etik.
Han har inte lyckats ge någon själv, kanske
beroende på att han har den inte sällsynta
vanföreställningen att det kräver mera mod och
kraft att vara ond än att vara god. Den godhet
som är ande och eld och blödande mysterium
tangerar han aldrig, och godhet är för honom
närmast detsamma som hygglighet. Kontentan
av hans moral blir i grunden och till sist endast
det, att man i varje situation bör försöka leta
ut vad man själv tycker är otrevligast att göra
och sedan göra det utan hänsyn till andra. Då
slipper man samvetskvalen och kan njuta av
en innerlig och behaglig självbelåtenhet. Soyas
negativa moral hänger måhända också samman
med hans negativa människoteckning. Han har
en den allra märkligaste förmåga att teckna
människor med hår och hud, levande,
åskådliga, fritt och plastiskt framträdande i fulla tre
dimensioner och talande ett språk, som inte
kunde ha varit mera blodfullt naturligt om det
hade blivit upptaget på grammofonskiva på
Strøget. Men det fattas som regel något hos
dessa människor, kanske det som kallas själen,
i varje fall det i vilket människan är mest
sårbar, den punkt hos henne där liv och död
i andlig mening avgöras. Soya har funnit
människorna sekunda till materialet, slappa, grova
och tanklösa. Deras oskuld sitter för det mesta
i skinnet och inte i sinnet, deras godhet är för
det mesta beräkning eller svaghet — endast
deras tarvlighet är gigantisk. Speciellt en rad
av hans kvinnor (även sådana som tydligtvis
skola vara sympatiska) tala och handla med
en självklar och om andra kvaliteter totalt
omedveten lurkighet. Soya rör sig prickfritt
på själarnas alla grunda vatten, och då han
kastar ut sin metrev på djupet, så är det aldrig
den grandiosa godheten som fastnar på kroken,
utan det är den grandiosa ondskan och
skurkaktigheten. Lille Søren i "Min Farmors Hus"
älskade figurerna i de gamla sagorna, inte bara
de goda och inte företrädesvis de goda utan
också de onda. "Hans Sjæl var saadan
ind-rettet, at naar blot de onde var tilstrækkelig
helstøbte og storliadne, tilstrækkelig monomane
i deres Sadisme, Misundielse, List, Gerrighed
— (eller hvad det nu var, der skabte deres
Ondskab) — saa stod Beumdringens Dør aaben
ogsaa for dém." Detta kunde ha varit en
självkarakteristik och är det förmodligen också.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
