Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - André Malraux: Människan och kulturen. Tal vid öppnandet av UNESCO:s andra konferensvecka i Paris 1946. Översättning av Bengt John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄNNISKAN OCH KULTUREN
måste komma ihåg att varje stor arvtagare
antingen förslösar sitt arv eller är omedveten
om det och egentligen ärver endast styrkan
och intelligensen. Den lyckliga kristendomens
arvtagare var Pascal. Europas arv är den
tragiska humanismen.
Alltsedan Greklands forntid har den brottats
med det som man kallade för gudarna. Inte
gudar sådana som Venus och Apollon utan de
verkliga gudarna, ödets gestalter. Den
grekiska tragedin vilseleder oss; i den lever
Egyptens oändliga sandöknar och Babyloniens
ödestunga, av gudarna förtryckta värld. Den
ifrågasätter mäniskans öde, och i människans öde
börjar människan och slutar ödet.
Vad det gamla testamentets Gud beträffar —
måtte han på uppståndelsens dag återuppväcka
människorna, men också under spillrorna dra
fram skulpturerna! Ty medeltidens sant kristna
ansikte, den till kött vordne Kristus, finner
man inte hos det folk av kött och blod som
åkallade sin Gud i kyrkornas skepp utan hos
statyernas folk.
All konst är lärorik genom de gudar den
skapat. Ty människan skapar sina gudar med
hela sitt väsen; i konsten arbetar hon med en
värld som avspeglar hennes eget, ständiga,
innersta problem, nämligen att spränga
människans villkor med mänskliga medel.
Vi har skapat ett visst antal bilder som
det kan vara värt att tala om, inte bara inom
konsten utan också inom alla de områden där
människan öser ur sina egna resurser för att
hävda sig, förneka sig, för att nå storhet eller
odödlighet. Ur den djupaste ensamhet, ja till
och med när människan är ensam med sin Gud,
har vi skördat något av värde, ty det är vi
och inga andra som har kommit helgonets och
hjältens gärning att bära frukt. Den assyriske
hjälten är ensam i sin triumf, Buddha ensam
i sin barmhärtighet. Är Michelangelo och
Rembrandt bara volym och färg, eller är de
också människor som satsat livet på en
gudomlig skaparkraft, till gagn för var och en av
oss som är värdig? Vem har påtvingat världen
bibelns rättvisa och städernas gamla fri- och
rättigheter? Men rättvisan och friheten i sig
själva blir lätt hotade, som vi för övrigt
nyligen har bevittnat. Och Europa är ensamt
om att ha sökt efter det som är förmer än
både rätt och frihet. Och jag vågar påstå att
Europa alltjämt söker efter det. Liksom att
Europa tills vidare är ensamt om att söka efter
det. Och det öga mot öga med det okända och
den ännu inte glömda tortyren. Visst är det ett
och samma öde som från sekel till sekel böjer
människorna. Men det är också från sekel till
sekel som i Europa och endast i Europa
människorna, böjda under detta öde, rest sig och
oförtröttade givit sig ut i natten för att bringa
klarhet i världens kaos och överföra sina
upptäckter till nya generationer i stället för att
bevara dem som hemligheter, för att i en
segerrik kamp mot döden grunda vår efemära värld,
för att visa att människan födes inte i och med
att hon hävdar sig själv utan i och med att hon
ifrågasätter hela universum. Och låt oss liksom
om Londonslaget säga: "Om allt detta måste
dö, måtte då alla döende kulturer få en lika
skön död."
Men låt oss ropa ut att hur olycksbådande
vår värld än må förefalla, de som kommer
efter oss kanske kommer att se på vår ångest
med förvåning. Och kanske kommer Europa,
så som det tedde sig vid Roms erövring och
vid Bysans’ fall, att synas dem som en obetydlig
virvel i tidens ström vid sidan om den uthålliga
ande som inför de hotande skuggorna utbrister:
Även av er, liksom av allt övrigt, skall vi
betjäna oss för att i leran forma människans bild.
Översättning av Bengt John.
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
