Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Holger Ahlenius: Vintervisit i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTERVISIT I PARIS
jag antar är det riktiga; hos oss brukar ju det
bitterljuva stycket sättas upp i 1830-talsstil.
Moliére, Marivaux, Musset, 1600-,
1700-och 1800-tal —- det kan inte hjälpas, att vårt
eget sekel inte stod sig så bra i konkurrensen.
Föreställningen av Sartres "Mörts sans
sépul-tures" var föga soignerad, närmast
amatörmässig, och tortyrscenerna för öppen ridå fick
därigenom ännu mera tycke av Grand Guignol.
Däremot var Sartres andra stycke, "La putain
respectueuse", en framgång; dels spelades den
hyggligt, dels går denna fräna satir mot
amerikanskt hyckleri och amerikanskt rashat
verkligen fram. Som enda verklighetskommentar
må anföras, att då Richard Wright några
månader tidigare kom till Paris, ringde
amerikanska ambassaden omkring till tidningarna
och undanbad sig intervjuer med den
mörkhyade succéförfattaren! För övrigt hugger
även Sartre ett huvud av pragmatismens gamla
vederstyggliga hydra då han brännmärker dem
som i den förmenta statsnyttans namn skiljer
mellan en sanning "av första ordningen" och
en s. k. "högre sanning". Pjäsen anbefallés
livligt åt svenska scener. Det är däremot inte
fallet med Anouilhs nya stycke, "Romeo et
Jeanette", som vanligt skickligt hopkommet
i Giraudoux’ och Pirandellos efterföljelse. Men
man börjar bli led på det ständigt
återkommande huvudtemat i Anouilhs pjäser: den
eviga jakten efter det absoluta, eftersom allt
annat är föraktligt. Ur detta dilemma blir
självmordet enda utvägen. Även om man står
ut med denna juvenila rigorism, så måste det
ageras bättre än vad innehavaren av
älskarrol-len på Atelier-teatern förmådde; den möderne
Romeo får inte verka stelbent artilleriofficer
ausser Dienst. Själva ämnet, två systrars
kärlek till samme man, går för övrigt igen i
Mauriacs "Les mal aimés", som då jag kom
till stån flyttats över från Comédie-Francaise
till Odéon. Den tunga dysterheten i detta
borgerliga familjedrama, som får en "lösning"
liknande den i "Dödsdansen", skymde väl
något de litterära förtjänsterna och det
vårdade framförandet, men nog föreföll det mig
som om Mauriacs figurer talade bokspråk
och inte en levande franska; den utmärkte
romanförfattaren är ju ännu en nybörjare på
scenen.
Men skulle man vilja kontrollera den saken,
uppstår betydande svårigheter. Den franska
bokhandeln är nämligen utarmad och
desorganiserad — det gäller även den
antikvariska. Giberts stora antikvariat vid Boul’
Mich’, där man förr i tiden kunde fördjupa
sig i den väldiga raden av bokhyllor och göra
rikliga, strålande fynd, är sålunda reducerad
till en bråkdel av sitt forna jag och i övrigt
ombildad till pappershandel; medlidsamma
leenden från biträdena blir svaret på de flesta
förfrågningar. Men i sidogatornas små mörka
bokskrubbar finns det ännu rum för en låt
vara sparsam romantik i tillvaron! Den
vanliga bokhandeln är ett bedrövligt kapitel.
Slutsåld, épuisé, är här det vanligaste lösenordet,
men resenären lär sig snart dess reella
innebörd: att de två tre exemplar gått åt som just
den bokhandeln i nåder fått in från förlaget —
och har man lite tur påträffas boken i fråga
i nästa gathörn, femtio meter längre bort,
särskilt här i Panthéon- och
Luxembourgkvar-teren, de klassiska lärdoms- och
förlagskvarteren, där boklådornas antal är legio. Betydligt
besvärligare är det att få veta om boken är
slutsåld från förlaget eller inte.
Bokhandels-medhjälparkåren är särdeles ojämn. Till stor
del består den av nonchalanta, ointresserade
unga damer och herrar, som inte gör sig det
ringaste besvär för en okänd kund, allra minst
det att höra efter på förlaget eller att beställa
en bok därifrån, såsom vi är bortskämda med
i Sverige. Men alltjämt kan man bland dem
också stöta på enstaka gamla sirliga herrar,
verkliga lärda på sitt område, som med glädje
och behag ställer sitt vetande till förfogande
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
