Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Åke Runnquist: Munkmyten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKE RüNNQUIST
MUNKMYTEN
Redan under sin livstid var Kaj Munk
föremål för en ansenlig mytbildning. Denna har
snarast tilltagit efter hans död. Motståndare
och beundrare har skapat två rätt skilda bilder
av honom, i sina mest utrerade former
representerade av landsförrädaren och helgonet.
Båda förefaller i stort sett oriktiga.
Vedersakarna, som bl. a. inkluderar Martin
Andersen Nexø, har huvudsakligen framträtt i
pressen, medan entusiasterna främst kommit till
tals i de åtminstone 21 böcker om Munk,
som sedan hans död utgivits i Danmark och
Sverige. Flera av de senare är värdelösa
spekulationer i en högkonjunktur, andra är naiva,
delvis rörande lovprisningar. Ett par stora
monografier har emellertid framkommit, som
på ett någorlunda objektivt sätt framlägger
biografiskt material av stort intresse, nämligen
kyrkoherde Niels NøJGAARDs och professor
Hans Bkix’ nedan nämnda arbeten. De ger,
tillsammans med några mindre verk,
förmodligen de flesta upplysningar om Munks liv och
verksamhet, som för närvarande står att få. De
ger intressant belysning åt viktiga sidor av
hans personlighet och avlivar många mytiska
utväxter, samtidigt som de emellertid själva
skapar andra.
Nøjgaard säger träffande om Munk att han
i flera avseenden satte sig mellan två stolar.
Redan före kriget betraktade konservativa
element honom med ogillande på grund av
hans frispråkighet, medan radikala personer
såg med skepsis på hans övermänniskodyrkan.
Under kriget kom han till en början i
motsättning till många demokratiskt sinnade,
samtidigt som nazisterna i honom såg en allvarlig
motståndare. Tyskarna och deras medlöpare
är nu borta eller för tillfället stumma, men
flera från frihetsrörelsen emanerande grupper
har som sagt tagit upp det gamla talet om
Munks opålitlighet. Det kan därför vara av
intresse att med stöd av det nya, som kommit
fram, något undersöka den saken. Avsikten är
givetvis inte att flytta över kätteriprocessen till
svensk mark, endast att belysa ett omdiskuterat
förhållande.
Kaj Munks förkärlek för stora,
handlingskraftiga gestalter, med starka, osplittrade
viljor, är väl bekant och kom redan tidigt
till synes i hans politiska uppfattning. Redan
dramat "Operationen" (1920) utmynnade i
tanken: "En Stat kan kun bestaa ved
Sam-virken af 3 Faktorer: Guds Naade, een Mands
Vilje og de Manges Pligttroskab." Om denne
utvalde man var kungen -— desto bättre, men
var kungen svag måste han knuffas åt sidan
av en annan. Munk drogs till statsmän, som
ägde den "hjärtats renhet", som består i att
vilja ett enda, till Herodes, David, Mussolini
och Hitler, och de kunde i regel vara säkra på
hans beundran tills de satte sig upp mot Gud,
gick Munks patriotism för nära eller enligt
hans mening begick för flagranta brott mot
människokärleken. Munk var samtidigt aktivist
i högsta grad och såg länge i kriget ett ont,
som kunde medföra stora fördelar genom sin
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
