Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
så förmedlar den ändå i en rad anekdoter,
episoder, minnesbilder ett levande intryck av den
charm, det gosselynne, den geist och den snill-
rikhet som utmärkte Bengt Lidforss och som
betingade hans sällsamma makt över
människor. Holger Ahlenius
En afton med M. Degas
Paul Valéry: Degas. Översättning och
redigering av Teddy Brunius. Med en
inledande essay av översättaren.
Wahlström & Widstrand
1946. 17:50.
Valérys bok kom i sista stund före jul. Och
den befanns ge säsongens njutningsrikaste
läsning om konst.
Den blev den tredje och sista av Valérys
estetiska bekännelseskrifter och är därtill även
den lättfattligaste och mest konkretiserade. Och
liksom i de två föregående kretsar
framställningen kring en titelfigur, vars roll är att
bejaka skaldens mening om den sanna konstens
natur. Först i raden kom "Introduction à la
methode de Léonardo da Vinci" (1894), en
hyperbolisk principförklaring med en
imaginär huvudperson, som blott har namnet
gemensamt med den italienske mångsysslaren. I
trilogin om Monsieur Teste från 1926 har Valéry
halvt om halvt stigit ned från idéernas sfärer;
Edmond Teste är inte, som Leonardo,
symbolen för ett knippe svindlande teorier. Han
speglar Valéry själv, ehuru i viss belysning.
Han representerar skaldens bättre jag, den som
rigoröst efterlever de valéryska imperativen.
Först i föreliggande verk möter vi en levande
karaktär, en fysisk person. Det är Degas, sådan
han dröjde kvar i den åldrade Valérys minne
och föreställningar.
Konstverket var för Valéry människoandens
yppersta precisionsprestation. Det äger ett
oavhändbart värde, en odefinierbar särprägel,
vilket det uppnår genom sin utspekulerade
byggnad och frihet från orena moment. Men
det är endast intellektet som kan lyfta
konstnären över prosans tröskel och rätt beväpna
honom i hans verksamhet. I spekulationerna
från 1894 tillmäter Valéry sålunda uteslutande
det, som framspringer ur förnuftet, estetiskt
värde. "Leonardos" verk är fullkomliga, ty de
är från början till slut grundade på en
universalhjärnas kalkyler. Ingenting är förbisett
i hans skapelser. Idéer, känslor och sensatio-
ner, alla tänkbara faktorer, ger sin
välberäknade andel i helheten. Sinkaduskonsten
däremot, som profiterar på den blinda slumpen
och lyckliga tillfälligheter, är i konsekvens
härmed grymt förhatlig för Valéry. Den är
lättvindig, problemlös. Dess effekter är vunna
utan upphovsmannens förskyllan. Och i
Degas-boken hänförs det mesta av vad som nu
åstadkoms till denna irrationella konstkategori.
Teste är tillräckligt känd och berömd för
att inte närmare behöva presenteras. Han lever
sitt liv i Valérys trilogi som inkarnationen av
sin författares intellektuella jag, oanfäktad av
känslor, inbillningar och vilseledande
viljeimpulser. Degasbokens huvudperson återger
däremot dragen av en gestalt, som Valéry mött
och beundrat i det levande livet. Och Valéry
ger skildringen sken av autenticitet. Men
i själva verket är bilden av Degas fritt
sammansatt. Valéry hör ju till de historieskrivare,
som i högre grad än andra ger sina egna drag
åt föremålen för analysen. I föreliggande fall
har han pendlat fram och åter mellan två lika
lockande alternativ. Att göra en Degas som är
en livslevande Teste och att göra en Degas som
är en livslevande Degas.
Degas och Teste har emellertid länge levat
i komplicerat förhållande till varandra. Redan
1896, när "En afton med herr Teste"
publicerades i sin första version, väcktes tanken att
Edmond Teste var ett porträtt av Edgar Degas,
och många som gjorde utläggningar om Degas
återgav helt enkelt karaktärsdrag, som de
hämtat från Teste. Men Teste föreställer inte
Degas. Valéry tar oss nu ur den tron. Han
säger att Teste på sin höjd motsvarar de
föreställningar om Degas, som han bar på innan
han lärde känna denne. Och dessa var falska.
Degas visade sig för Valéry vara ett långt
rikare och mer egenartat utrustat väsen än han
förutsett.
Det är likväl inte "le hasard", denna
fasa-väckande princip i Valérys världsbild, som tänt
hans brinnande entusiasm för den excentriske
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
