Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Rex Warner: Den allegoriska metoden. Översättning av Åke Runnquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ALLEGORISKA METODEN
satiriker, som endast kan urskilja svart och
vitt men ser båda mycket tydligt. Han besitter
inte den entusiasm, som rör sig med tankar på
frälsning och undergång. Om han förtvivlade
om mänsklighetens framtid, berodde detta på
att mänskligheten tycktes blind för vad som
för honom framstod som fullkomligt klart,
nämligen fördelen av att leva efter en stoisk
uppfattning om det rätta, livnära sig av
jordens håvor, lyda en upplyst regering, utan
krig, processer eller onödiga religiösa tvister.
Det finns ett ställe i "Gullivers resor", som
beskriver hur Gulliver mötte ett par trollkarlar,
som kunde framkalla de dödas andar.
Jag bad att man skulle framkalla för mig den
romerska senaten i ett stort rum och som pendang
ett modernt parlament i ett annat. Den första
församlingen tycktes mig bestå av hjältar och halvgudar, den
andra av strykare, ficktjuvar, rövare och tyranner.
Trots Swifts vilda indignation gentemot de
laster han såg runtomkring sig, visar detta
stycke en naivare uppfattning om den
mänskliga naturen än man finner hos Bunyan. Det
faktum, att Swift inte tycks ha känt till att
romerska senaten under de flesta perioder var
lika full av tyranner och rövare som brittiska
parlamentet, må nedsätta hans värde som
politisk teoretiker, men det gör honom inte oduglig
som satiriker. Just själva enkelheten i hans
synsätt skapar möjligheter för den oerhörda
koncentrationen i hans stil, och värdet i en
satir förtjänar att erkännas, även om den i
outspätt skick är orättvis.
Få författare har sedan Swifts dagar kunnat
förena hans intensiva känslighet med en
liknande övertygelse om det rättvisa i de egna
synpunkterna, och i engelsk litteratur finns
inga andra exempel på hans direkta och
okomplicerade användning av den allegoriska
metoden. Bunyans teknik har använts rätt ofta
i predikningar och karikatyrer men sällan
i verklig litteratur. Trots detta existerar
metoden fortfarande, ehuru den nu används mindre
påtagligt. Det är fortfarande en av författarens
uppgifter att kraftigt belysa några sidor av sin
erfarenhet, som förefaller honom vara av
särskild betydelse, och i dag tycks det mer än
någonsin nödvändigt att framställa och på
något sätt ge konkret form åt de krafter i
medvetandet, som inte är omedelbart synliga vid
vanligt betraktande, att finna nya förbindelser
mellan dem eller åskådliggöra nya funktioner
hos dem. Dostojevskij, Dickens, Herman
Melville, Kafka — för att endast nämna några -—
har använt den allegoriska metoden i detta
syfte.
Hos dessa moderna allegorister finner vi en
användning av metoden, som går stick i stäv
mot Bunyans och Swifts. När man rör sig med
ett motiv sådant som en resa till Den
himmelska staden eller till ett land styrt av hästar,
är de återgivna händelserna redan ytligt sett
så fantastiska, att det behövs stor noggrannhet
för att läsaren skall tro på den illusion man
lägger fram för honom. Som redan påpekats
spelar stilen en viktig roll på den punkten. Det
behövs en mer än vanligt sträng detaljprecision
och säkerhet när det gäller verklighetsdraget
hos det diktade, så att fantastiska figurer som
Apollyon eller en sedligt förtjänstfull häst kan
fås att framstå som "mer levande än en levande
människa". Så finns t. ex. hos Bunyan inte bara
djup och kraftig känsla, utan också en
genomträngande stämning av sunt förnuft. Och Swift
var för sin del så framgångsrik i sitt
omsorgsfulla vidmakthållande av den sakliga attityden,
att en viss biskop påstås ha uttalat som sin
personliga åsikt att "Gullivers resor" bara var
en härva av lögner.
Men hos Dickens och Dostojevskij används
metoden på motsatt vis. Det som vi väntar oss
skall vara vardagligt fås att verka ovanligt.
Ytligt sett skriver inte dessa författare om
mönstra, utan om vanliga män och kvinnor.
Och dock representerar ofta dessa män och
kvinnor andliga och sociala krafter, starkare
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
