Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Från bokhyllan - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
spännande och aptitligt och tacksamt som en
förälskad man, när han för första gången
hjälper sin flicka att ta av jackan."
Här uttryckes, om också i dämpad form, en
förtvivlan inför tillvaron. Och obesvarad
förblir frågan, om världen alltid varit sådan eller
om den bara är sådan efter kriget: en värld
för politiker, jobbare, kypare och lebemän, en
värld i vilken den sanna människan ingenting
äger, ingenting annat än döden.
Eftertänksamt, med innerlig känsla ser Hesse
på livet. Tack vare honom kan vi i vår hetsande
och hetsade epok framtränga genom
fenomenen till det sanna varat: han dömer inte,
han blottar inte, han skildrar; med mjukt stift
tecknar han sina figurer mot melankolins
mörka bakgrund. Hans själ är så obestickligt
ren, att man förstår Wiechert, som i
koncentrationslägret längtade endast och allenast efter
Hesse bland alla tyska diktare — Hesse som
i "Stäppvargen" låter en kvinna säga: "Ge sig
tid till en stunds eftertanke, gå in i sig själv
en stund och fråga sig i vad mån man själv
har del och är medskyldig i världens oordning
och ondska — se, det vill ingen."
Stäppvargen har en dimension för mycket,
och sådana människor kan inte leva, om det
utanför denna värld inte funnes en annan luft
att andas: den luft som strömmar ut från de
stora personligheterna, från de odödliga
verken och framför allt från de heliga.
Stäppvargen har gjort sitt liv till en
sjukdomshistoria och lever i en bitterljuv
dubbelstämning, än djur, än ande. I kroppsligt
avseende är varje människa en enhet, i själsligt
aldrig, och i denna mening är en god del av
mänskligheten släkt med Stäppvargen.
Zenta Maurina
BOKRECENSIONER
Finlands nya poeter
Modern finsk lyrik. I tolkning av Ragna
Ljungdell. Bonniers 1947.
5:50.
Ragna Ljungdells tolkningar av ett tiotal
moderna finska poeter ger kanske inte så
mycket som man väntar sig: man vet dock inte
om det beror främst på urvalet eller på att
denna lyrik genomgående är ganska karg och
skissartad. Översättarinnans inledning är
utpräglat polemisk och stilistiskt något
obalanserad, men den är nog tämligen riktig i sak.
Hon understryker att den allt överskuggande
traditionen från Kalevala har inneburit ett för
finsk lyrik utarmande tvång att vara folklig
och nationell. Denna tradition, som
omhändertagits av den akademiska konservatismen och
utmynnat i en förtunnad klassicistisk
epigonpoesi, har lyckats hålla tillbaka de
modernistiska tendenserna förvånande länge. Därmed
har också den finska lyriken avstängts från
den revolutionerande utveckling som poesin
internationellt genomgått under de senaste
trettio åren. Detta förhållande faller ju
särskilt i ögonen vid den närliggande jämförelsen
med Finlands svenskspråkiga diktning, där
modernismen tidigt bröt igenom på ett sådant
lysande sätt. Kivi, den finska litteraturens
grönskande ekstubbe, utnämns annars i
sammanhanget till den förste förebådaren av
modernismen i finsk lyrik, men det var väl
ändå inflytandet från Edith Södergran som
flammade upp på ett förlösande sätt hos Katri
Vala, denna länge ensamstående och slutligen
starkt tragiska skaldinna som införde exotisk
färg och extatisk musik i Finlands nutida
poesi.
Tolkningarna av Katri Vala i Ragna
Ljungdells samling fogar knappast några nya drag
till den uppfattning av hennes diktning man
fått förut, även om flera av dem rymmer både
prakt och intensitet. Katri Vala umgås lika
flitigt med månen och trädgården som Söder-
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
