Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Koestler i Palestina
Arthur Koestler: Tjuvar om natten.
Översättning av Nils Holmberg. Tiden
1947. 12:50.
Sionismen och den brittiska
Palestina-politiken är ämnet för Arthur Koestlers senaste
verk, "Tjuvar om natten". Författaren har
denna gång valt romanens form, tydligen för
att kunna ge ett fulltonigt uttryck åt sin egen
splittrade, dialektiska syn på den intrikata
frågan. Judiska kolonister av skilda slag får
åskådliggöra de olika krafter som har
medverkat till det stora kolonisationsföretaget. Den
främsta kraften är givetvis den av religiös
bekännelse oberoende judiska stamkänslan, som
har närts under årtusendens landsflykt och
förföljelser och nu stimuleras av utsikten att
omsider vinna ett eget land. För denna känsla
hyser Koestler stor respekt, och hans språkrör,
den till hälften brittiske unge Josef, bärs helt
och hållet upp av den. Den blir hans fasta
hållpunkt i en hård och ogästvänlig värld. För den
mosaiska religionens hårda formväsen hyser
däremot Josef-Koestler ringa förståelse. Löjet
drabbar även de på sitt sätt också religiöst
trosvissa kommunistiska kolonisterna med sin
tro på fader Stalin och den marxistiska
dialektiken. De redbara ungdomar som från olika
länder har kommit till Palestina för att med
sina egna händer "återuppbygga Galiléen",
dvs grunda åkerbrukskolonier i den under
århundraden vanhävdade jorden, har
författarens aktning, och unge Josef trivs också en
tid ratt väl i denna miljö. Men han tröttnar till
sist vid alla de småskurna kalkyler och den
brist på individuell rörelsefrihet som den
fattiga kolonins kommunistiskt-kooperativa
existensform framtvingar, och de "hebreiska
bönder" som kolonisationen att döma av äldre
kolonisters efterkommande synes ägnad att
frambringa, inger honom nästan uteslutande
avsmak. Sedan hans älskade men på grund av
hämningar oåtkomliga Dina har mördats av
araberna blir det lugna livet i kolonin
outhärdligt för honom, och han tar steget över till
terroristerna. Endast så kan han hoppas få
tillfredsställelse för sitt romantiska
handlingsbegär. Josef uppfattar judendomens sak som
ett tragiskt drama, och han genombävas av sitt
folks martyrium, men han är i grund och
botten rätt likgiltig för judarna som individer
— som en av hans meningsmotståndare inom
kolonin med rätta uttrycker det.
Sakkunskapen må avgöra om Koestler har
givit en sann skildring av de tankar som rör
sig bland Palestinas unga sionistiska
invandrare. Utan sådan sakkunskap får man nöja sig
med att konstatera, att han har lyckats ge liv
och fart åt de otaliga diskussionerna och även
åt några av de skildrade personerna — även
om Josef, som är den ojämförligt mest
konkret gestaltade karaktären, förefaller väl starkt
söndersliten av tvivel och inre konflikter för att
duga till medhjälpare åt Stern-ligansterrorister.
Tendensen i "Tjuvar om natten" är trots
alla dialektiska konstgrepp beskt antibrittisk.
Handlingen utspelas 1937—39, dvs under
Neville Chamberlains premiärministertid. Det
skulle vara orimligt att påstå, att denna
präglades av några vidare vyer på eller ens någon
djupare förståelse för samtidens storja problem.
Den restriktiva brittiska Palestina-politiken,
som kulminerade i vitbokens utsändande kort
före krigsutbrottet, ter sig fruktansvärd mot
bakgrunden av den "slutgiltiga lösning av
judefrågan" som tyskarna senare förverkligade
och som inte borde ha varit svår att förutse.
Men om Arthur Koestler anser sig ha rätt att
brännmärka denna brittiska politik, så kan
i varje fall inte vi svenskar göra det. Ty även
till oss kom tyska judar som besvor oss att
rädda deras liv, och även vi skickade dem
tillbaka till deras plågoandar. Det hände att
sådana förföljda ankom illegalt till våra kuster
i båtar, men liksom i Koestlers skildring från
Palestina skickades dessa båtar åter ut på
havet. Och ändå hade vi inte som britterna
några hundra miljoner arabers förbittrade
motstånd utan bara våra hemmanazisters
ogillande att frukta. Åke Thijlstrup
Politiskt mirakelspel
André Chamson: Mirakelbrunnen.
Översättning av Eva Alexanderson. Bonniers
1947. 9: 50.
"Mirakelbrunnen" är en initierad, litterärt
tillrättalagd krönika om livet i en fransk
småstad under de två första åren efter nederlaget.
Denna stad låg i den så kallade fria zonen,
vilket innebar att man var fri från främmande
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
