Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
soldater men ofri under den inhemska
förtruppen av pétainpolitiker, svartabörsjobbare
och allehanda ledarnaturer, som drömde om
en ny människa med "sandaler av stål".
Det faller sig naturligt att erinra om en
drygt tio år äldre bok av Chamson, romanen
"De besegrades år", även den översatt till
svenska. Den är på alla sätt underlägsen
"Mirakelbrunnen", påfrestande i sin
schematism, blek i sin artistiska utformning. Men den
intresserar här som politisk förutsägelse, som
ett bevis på författarens pålitliga intuition. Det
år som titeln syftade på, var året för Hitlers
makttillträde. Det som romanen ville visa var
att någon klassolidaritet mellan tyska och
franska arbetare inte längre var möjlig, och
det som förutsades var att nazismen
nödvändigt måste leda till kaos och krig. I
"Mirakelbrunnen" har spådomen redan gått i
uppfyllelse, den proletära gemenskapen är för
länge sedan bruten: fransmännen har blivit
krigsfångar och tyskarna fångvaktare.
Krönikan börjar med en kuslig skildring av
hur en man för renhållningsverkets räkning
samlar ihop och dödar alla hundar som strövar
ikring på gatorna. Redan denna upptakt ger
ett koncentrerat besked om tillståndet i staden
och ett varsel om framtiden. "I denna
kapplöpning i elände över hela världen sprang
djuren före människorna"; det vill säga så
utsvultna som dessa herrelösa hundar är skall en
stor del av befolkningen bli inom en mycket
kort tid. Och hundj akten skall på samma sätt
övergå till en jakt på misshagliga och
överflödiga människor, en brutalare regims
brutalare renhållningsarbete, som skall tillåta
hunddödare att stiga i graderna. I staden
råder därför en säregen stämning av väntan,
en nervositet inför nästa jordstöt. Där finns
två grupper som hoppas på helt olika saker
under ömsesidigt spionage på varandras
hemliga resurser. Några och i synnerhet då de
förmögna, som ideligen förväxlar sina egna fyllda
lador med Frankrike, önskar att förnedringen
skall fullföljas; de andra och de flesta att
den skall övervinnas. Korruptionen och nöden
växer för varje dag och därmed klyftan mellan
de anpassliga och de ståndaktiga, men
vanmaktens frestelser blir också större. En kvinna
får en uppenbarelse från Jungfru Maria, som
generöst utlovar gudomligt ingripande, om
bara världen helgas åt hennes hjärta. När till
sist den fria zonen ockuperas och de
grönklädda soldaterna tränger in i den lilla staden,
känns det som en befrielse för båda de
väntande grupperna: förrädarna triumferar och
vågar äntligen öppet stiga fram, men de
förnedrade fylls samtidigt av en ny och självklar
aktivitet, som i sig själv är ett löfte om seger.
"Mirakelbrunnen" är naturligtvis inget
mästerverk, som man bör föra med sig till någon
av dessa mångomtalade öde öar. Det är som
sagt en krönika, en bilaga till nutidshistorien,
ett frontbrev från en utsatt men aldrig helt
uppgiven ort. Det hjälper till att klarlägga
motståndsrörelsens psykologi. Fint och
trovärdigt berättar det om människans mystiska
förmåga att kunna hoppas trots ögonens
vittnesbörd. Bland de många tidsbundna politiska
mirakelspelen hör det till de bättre, bland
annat därför att det saknar helgon. Den inre
oroande monologen räddar krönikan från att
bli en linjerak hat- och hyllningsdikt.
Chamsons satiriska färdigheter är annars
mest iögonfallande. Ibland kan han
demonstrera en hädiskhet och en lust till groteska
förstoringar som kan föra tanken till
Strindberg. Werner Aspenström
Från Hitlers tusenårsrike
Hans Bernd Gisevius: Ända till det bittra
slutet. I. Från riksdagshusbranden till
generalskrisen. Översättning av
Nils Holmberg. Bonniers
1947. 15:—.
Hans Bernd Gisevius hörde till kretsen av de
tyskar som omkring 1930 hoppades att den
stigande nationalsocialistiska flodvågen "skulle
kunna uppfångas av högern och i rätt tid ledas
5 BLM 1947 IV
in på evolutionära banor". Han var alltså
högerman och torde någon tid ha varit
anhängare av von Papen, vilken ju som
rikskansler 1932 just försökte förverkliga detta
program. Av alla missförstånd beträffande
Hitler och hans nazism var kanske detta det
naivaste. Det är nästan obegripligt, att en så
intelligent man som Gisevius någonsin kan ha
hemfallit åt den befängda förhoppningen att
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
