Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - John Hayward: Engelsk litteratur av i dag. Översättning av Åke Runnquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
orsakade andliga, politiska, sociala och
ekonomiska problem fortfarande är till största
delen olösta och för vilka en lösning
fortfarande tycks dystert avlägsen.
Den populäre romanförfattaren Charles
Morgan, som under en del av kriget med monoton
regelbundenhet moraliserade i Times Literary
Supplement över de unga författarnas brister
i allmänhet och Horizon-gruppens i synnerhet,
predikade då över det nödvändiga i "en av
kriget född lyrik", med den utgångspunkten
att kriget ger utlopp åt människans heroiska
dygder, prövar hennes emotionella resurser
och för övrigt i största allmänhet utgör en
lämplig inspirationskälla för skalden. Ett par
journalister, som tagit intryck av hans något
långrandiga appeller, tog upp klagoropen och
frågade: "Var finns krigets sångare?" — som,
om ingenting skulle ha hänt som kunnat ändra
skaldens inställning till det moderna kriget
sedan Rupert Brookes "1914 and Other Poems"
kom ut för trettio år sedan. De glömde också
att vad som stod mest levande för de unga
författarna inte var Brookes glada
anammande av kriget år 1914 med fältropet:
Now God be thanked who has matched us witli his
hour
And cauglit our youth and wakened us from sleep-
ing . . .
utan den avsmak och besvikelse, som tolkats
av Siegfrid Sassoon eller av Wilfrid Owen,
det första världskrigets originelle och
skolbildande lyriker, som innan han stupade skrev:
om "the undone years, the hopelessness ....
the truth untold, the pity of war, the pity of
war distilled".
Andra världskriget har sett många smärre
lyriker framträda, kanske därför att versen
erbjuder den mest praktiska uttrycksformen
för ett framträdande, när tillfällena och
inspirationen är nyckfulla. Som jag försökt visa,
var emellertid inte detta krigs art och till en
början inte heller de utsikter, det syntes med-
föra, sådana att de kunde inspirera en skald.
I själva verket skrev lyrikerna också bara i
antydande, indirekt ton om det. De ägnade ett
djupare och mer omedelbart intresse åt sina
personliga problem och åt den livsinställning,
som kriget påtvingat dem. Ur deras förvirrade
självanalyser och deras försök att hävda den
egna personligheten inom den av det totala
kriget framtvingade nivelleringen har växt ett
slags neoromantik, som inom en liten grupp,
ledd av skalden Henry Treece, fått det
olycksbådande namnet "apokalypticism". Jag tror
inte man skall ta apokalyptikerna fullt så
allvarligt som de själva gör, eller att deras försök
att återinföra fantasin och inbillningen (i
Cole-ridges mening) i lyriken är symtomatiska för
en kommande nyorientering. Inte desto mindre
måste man som signifikativ betrakta en
antologi som "The Romantics", sammanställd av
den redige och förutseende kritikern Geoffrey
Grigson, eller det sätt varpå den engelska
romantikens smärre författare och konstnärer
nu kommit på modet.
Det inflytande, som åt ett håll utövas av
W. B. Yeats och åt ett annat av T. S. Eliot, är
fortfarande oförminskat, och ehuru man bland
de frejdigare kotteriförfattarna gjort försök
att misskreditera dem bägge — Yeats som
kryptofascist och Eliot som en av "religiösa"
inflytanden förstörd skald — kvarstår det
oom-kullrunkeliga faktum, att Eliots sista dikter,
"Four Quartets", är de ojämförligt mest
betydande under senare år, Edith Sitwells "Song
of the Cold", Audens mästerliga om också
beslöjade nya dikter, Day Lewis’ numera
vackert mognade lyrik och Dylan Thomas’
våldsamma men gripande symbolism inte
undantagna. Eliot är för övrigt också
personligen ansvarig för att en rad yngre, mera
lovande lyriker fått sina dikter utgivna: "The
Faber Poets", som de kommit att kallas efter
det bokförlag, vars direktion Eliot tillhör.
Bland dem finns inte bara erkända namn som
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
