Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - John Hayward: Engelsk litteratur av i dag. Översättning av Åke Runnquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
myrstack, som H. G. Wells efter en livslång tro
på framåtskridandet profeterade om på sin
dödsbädd förra året, eller i den sköna nya
värld, vilken Aldous Huxley med satirens hjälp
förutsade och från vilken han undsluppit till
nybrahmanismens mysterier.
Kritik utövas hos oss för närvarande mest
i de litterära tidskrifterna. Några begåvade
skribenter som Peter Quennell och John
Betje-man skriver för dagspressen, vilket emellertid
visat sig vara ett farligt om också inbringande
företag, som i längden verkar nedbrytande
både på värderingsnormer och stil. Hur
beklagligt detta än må vara, har det dock för
dem och deras kolleger betytt ekonomisk
trygghet, vilket är mer än vad de flesta författare
kan skapa åt sig själva, då papperet som sagt
är ransonerat, böckerna går ut i små upplagor,
skatterna är höga och levnadskostnaderna,
frånsett det allra nödvändigaste, befinner sig
i ständig uppgång. Andra skribenter, av vilka
blott alltför få har övning eller färdigheter på
det kritiska området, tvingas att komplettera
sina inkomster genom att framträda i radion
—- den goda litteraturens fiende — eller genom
tillfälligt recensionsarbete. Bäst har de klarat
sig, som i likhet med T. S. Eliot, Herbert Read,
Graham Greene, Cecil Day Lewis, David
Garnett, William Plomer, Cyril Connolly och
Richard Church uppehåller befattningar som
litterära rådgivare hos diverse förläggare,
ehuru det kanske bör tilläggas att T. S. Eliot,
enligt vad han sagt mig, gjort den
erfarenheten att läsning av andras manuskript har en
kraftigt avskräckande verkan när det gäller
eget författarskap. Inom den litterära
journalistiken finns det två särskilt goda namn —
Raymond Mortimer, litterär redaktör i Neiv
States-man and Nation, och V. S. Pritchett, som
egentligen är skönlitterär författare. Den förres
"Channel Packet" och den senares "In my
Good Books" innehåller bägge samlade artiklar
och recensioner, som borde läsas av envar,
som vill se hur väl kritik, kunskaper och
förståelse kan blandas och framföras t. o. m. i en
varje vecka återkommande krönika. Connollys
"The Condemned Playground", en samling
essayer från de sista femton åren, är ofta en
smula nyckfull men utgör den för närvarande
bästa och roligaste studien över de två sista
decenniernas litteratur.
Det är svårt att åstadkomma ens ett försök
till omdöme om den engelska romanen av
i dag. James Joyces och Virginia Woolfs
experiment har inte upprepats, och det
förefaller mig diskutabelt om de med fördel kan
utsträckas längre, ehuru det otvivelaktigt
fortfarande lönar sig att vidare utforska språkets
möjligheter och övertoner, vilka dessa båda
författare utnyttjade med sådan säkerhet.
Måhända är romanen dömd att försvinna som
litterär form; den kommer kanske att ersättas
av radioberättelsen och radiodramat, med
eller utan televisionens tvivelaktiga välsignelse.
Historieberättandet är en primitiv form av den
konstart, som består i att skapa illusion, och
kommer förmodligen alltid att vädja till
människans instinktiva begär att få veta "hur det
gick sedan", och romanen kommer nog även
i fortsättningen att erbjuda henne möjligheter
till flykt, antingen från den monotona nivå,
där hon framlever sitt eget liv, eller från
hennes privata kamp för att fullt behärska sitt
eget liv. Dessutom erbjuder konstarten i fråga
ett utlopp för fantasin och för det uppfyllande
av önskedrömmar (rättvisans seger över det
orätta, den lyckliga utgången av ett
händelseförlopp), som den moderna människan i lika
hög grad behöver som hennes mindre
blaserade förfäder gjorde. Det ligger alltså
ingenting överraskande i det faktum att t. ex.
Trol-lopes romaner upplevt en så markerad
renässans under senare år. Hundratals berättelser
i samma stil utges varje år, däri inbegripna
många detektivromaner och "thrillers", som
utpekas som engelska domares, professorers,
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
