Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - John Hayward: Engelsk litteratur av i dag. Översättning av Åke Runnquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSK LITTERATUR AV I DAG
höga prelaters och statstjänstemäns
favoritlektyr. De blir "best-sellers", görs om till film
och tilldelas litterära pris, men man finner
sällan en bok av detta slag, som kan rubriceras
som ett litterärt konstverk, frånsett den
anmärkningsvärt höga romantekniska standard,
som utmärker genomsnittet. Författare till
böcker av denna kategori bryr sig nämligen
sällan om att försöka samla sin tids tänkande
och kännande till ett dokument om människans
andliga belägenhet under sagda tid. Tvärtom
finner man hos en rad berättare som Robert
Graves, Margaret Irwin, Marguerite Steen,
C. S. Forester och många andra en intressant
tendens att i allt större utsträckning söka sitt
ämne i historiska läroböcker.
Den "psykologiska" romanen, som i rakt
nedstigande led härstammar från Henry James,
med indirekta tillskott från Proust — vilken
utövat avsevärt inflytande på engelska
intellektuella under de sista tjugufem åren — och
Tjechov, representerar en litterär form, som
förmodligen kommer att förbli fruktbärande
så länge det förblir ett mode att redogöra för
mänskliga relationer mer eller mindre i form
av sjukhusjournaler. De överlägsna mästarna
i denna genre är Graham Greene, vars romaner
innehåller en ovanligt fin förening av
spännande yttre händelser och skarp psykologisk
iakttagelse, pius en kraftfull katolsk tendens,
vidare Elizabeth Bowen, en engelsk-irländsk
arvtagare till Henry James’ brinnande
förkärlek för psykologiska "kombinationer", Ivy
Compton Burnett, vars förtunnade
intellektuella personteckning byggs upp nästan
uteslutande med hjälp av en egendomligt
stiliserad dialog, och slutligen, på en något lägre
nivå, Henry Green, som försökt sig på
elliptiska berättelseformer för att finna uttryck för
sina kyliga, ironiska undersökningar av
mänskliga förhållanden och inbillningar.
Jag har nämnt ganska få namn i denna
översikt och givit få rekommendationer, dels
därför att det tyckts mig mer lönande att i största
allmänhet antyda de förhållanden, under vilka
den engelska litteraturen söker hämta sig efter
krigets fysiska och moraliska katastrofer, dels
därför att dessa förhållanden, som jag antytt,
ter sig tämligen ofruktbara för dess vidare
utveckling. Bland de författare jag nämnt har
jag försökt få med alla dem, som enligt min
mening kan föra litteraturen ännu ett litet steg
framåt, vare sig inom lyriken eller prosan, och
som tycks bäst i stånd att hålla litteraturens
låga levande i den mörka natt, som sänkt sig
över Västeuropas själ. I den skymning, som
för närvarande råder över en så stor del av
Gamla världen, ter det sig inte lätt och kanske
inte heller förtänksamt att hysa ljusa
förhoppningar för den omedelbara framtiden eller
hoppas på en tidig gryning. Om den kommer
förr än vi väntat oss, skulle jag tro att den
först blir synlig för dem, som är beredda att
i tro och gärningar arbeta för internationellt
samförstånd, även på det kulturella området.
Väldiga hinder reser sig fortfarande för ett
sådant samarbete, i synnerhet i Östeuropa, där
de västra demokratiernas "borgerliga" konst
och litteratur tyvärr och med orätt misstänks
för att ha tillkommit av "politiska" motiv. Det
finns emellertid några tveksamma tecken på
att en frihandel åter skulle kunna komma till
stånd beträffande de fundamentala trosbegrepp,
idéer och känslor, som utgör alla på
samförstånd inriktade mäns och kvinnors
gemensamma arvedel. Ett av dem är avgjort det
ihållande intresse, som svensk publik ägnat
det bästa i samtidens engelska litteratur. Jag
sätter stort pris på att, om också i blygsam
utsträckning, få lämna mitt bidrag till arbetet
för ökad förståelse och sympati mellan
Storbritannien och Skandinavien.
Översättning av Åke Runnquist.
411
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
