Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
ward, erbjöd poesiälskaren och bibliofilen ett
tillfälle som förmodligen aldrig återkommer
att se hela den makalösa raden av berömda
engelska diktböcker i exemplar av högsta
kvalitet och sällsynthet. Av de nära 350 volymerna
av tillhopa 210 skalder var tio absolut unika
exemplar, och av flera andra är endast några
få kända. Ännu så länge befinner sig dessa
dyrgripar i vanliga fall i något slottsbibliotek,
men med de höga engelska arvskatterna är
risken stor att de undan för undan vandrar
över till Amerika, om de inte genom någon
mecenat bereds en fristad i något av de
offentliga biblioteken. Hayward, som vid
uppspårandet av böckerna i stor utsträckning använde
sig av bokauktionskatalogerna, kunde
konstatera vilken enorm åderlåtning i den riktningen
som ägt rum under de sista femtio åren. Det var
i medvetandet om att tillfällena att finna
första-upplagor av äldre litteratur snart är
definitivt räknade som den store nationalekonomen
lörd Keynes använde en del av sin tid under
de sista åren av sitt liv till att hopbringa en
mycket betydande samling böcker från
1500-och 1600-talen. De på National Book League
utställda böckerna låg givetvis väl isolerade
i montrer, och åskådaren fick nöja sig med att
se ett uppslag eller en titelsida av varje. Det
är ju inte det mest tillfredsställande sättet att
lära känna en bok, men så stor var glansen
kring dessa kronjuveler att lokalerna dagligen
var fulla av folk, som fascinerade hängde över
glasdiskarna. I några fall var det kanske
typografin som fängslade mest, såsom i det
utomordentliga exemplaret av "Canterbury Tales",
tryckt av William Caxton 1478 och det enda
exemplaret i privat ägo i England, i andra fall
illustrationerna, såsom i de likaledes ytterst
sällsynta Blakeupplagorna, men i de flesta fall
var det konfrontationen med en odödlig strof
i dess första, ofta högst anspråkslösa yttre
dräkt. Det hade sitt särskilda intresse att se
vilka moderna skalder Hayward valt ut att
avsluta den poetiska ättelängden. Dessa var de
alltjämt levande: Walter De la Mare, Wilfrid
Gibson, Siegfried Sassoon, Ralph Hodgson,
Edmund Blunden, Edith Sitwell, Robert Graves,
T. S. Eliot, John Masefield, C. Day Lewis,
V. Sackville West, W. H. Auden, Stephen
Spender, Louis Macneice, Dylan Thomas,
William Empson, David Gascoyne.
Coward och Shakespeare
Av de teaterföreställningar jag såg i London
— och urvalet bestämdes mycket av
biljettillgången och slumpen — var några rätt
likgiltiga både vad pjäs och framförande
beträffar. Till de litterärt likgiltiga skall man
kanske, om man vill vara fin, räkna Noel
Cowards "Present Laughter", som med
författaren själv i huvudrollen går på Haymarket.
Men i så fall är det en likgiltighet av ofantligt
roande slag och därtill presenterad med en
trim och speed som kommer de flesta
komediföreställningar att i jämförelse verka
tung-fotade. Coward har i rollen av en bortskämd
skådespelare som utanför scenen är specialist
på halvhjärtade erövringar gett ett både elakt
och förälskat porträtt av sig själv som blir
absolut avväpnande därigenom att han själv
agerar det. Man förstår så väl att han inte vill
sälja pjäsen till utlandet: att skämta med sig
själv går an, men att överlåta åt någon annan
att illudera skämtet är genast mindre lockande.
Shakespeare förekommer mer än någonsin
på londonscenerna. Jag hade turen att få se en
ny, uppenbart mycket betydande skådespelare
som Richard II: Alec Guinness. Det var Old
Vic som spelade och Ralph Richardson som
satt i scen, han uppträdde själv som Gaunt.
Guinness, som har ett fördelaktigt scenutseende
och en ytterligt förfinad plastik som kom väl
till pass i denna roll av lätt effeminerad
kunglighet, tycks äga ett rikt mått av den magnetism
en stor skådespelare inte kan undvara, och
hans tolkning av rollen var rik på intelligenta
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
