Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
nyanser. Aldrig har Shakespeares oerhörda
poetiska vältalighet slagit mig så kraftigt som
under denna föreställning, skönheten sände
bokstavligen rysningar utmed ryggraden.
Uppsättningen var inte märkvärdig men smakfull
och alldeles fri från de sinnrika arrangemang
och det ståhej som moderna utländska
regissörer tycks anse nödvändiga för att göra
Shakespeare njutbar för nutidspubliken. Nu
har naturligtvis engelsmännen något som de
andra inte har och därför gärna vill
kompensera: Shakespeare i original. En god engelsk
Shakespeareföreställning tar med all rätt fasta
på att låta det diktade ordet gå fram med
största möjliga pregnans.
Det gjorde det också i Donald Wolfits
framförande av "King Lear", men här var det
dekorativa försummat intill gränsen av det
påvra och parodiska. Denne originelle aktör,
som behärskar hela raden av stora
Shake-speareroller, omger sig med ett sällskap av
trogna men inte alltid särskilt lysande
kamrater, och fastän teamworket verkar det
lyckligaste, kan det tänkas att Wolfit innerst inne
föredrar att framstå i relief mot en mera
slätstruken bakgrund. Hans Lear var ett verkligt
paradnummer ur teatergarderoben med hela
uppsättningen av illusionistiska tricks och en
våldsamt påsmetad mask men grep ändå starkt
genom den hänsynslösa utlevelsen av rollens
patos. Det är inte så många år mellan
Guin-ness och Wolfit, men de representerar två helt
olika teaterskolor.
En upplevelse var också att återknyta
bekantskapen med Sadler’s Wells Ballet i Covent
Garden. Den gav bl. a. Tjajkovskijs och Petipas
balett "The Sleeping Beauty" i uppsättning av
Oliver Messel, som presenterade den gamla
folksagan i praktfullaste fransk barockmiljö,
ett formligt Watteaufeeri av trolska
slottsparker och perspektiviska arkitektureffekter,
där figurerna svävade omkring i mönstergillt
behärskad, vinglätt koreografi.
Vandrande konstskatter
Utom de oförlikneliga museerna, som nu
samtliga åter är öppnade, ehuru British Museum
och Tate ännu så länge bara utställer valda
delar av sina samlingar (Tate de franska
im-pressionisterna och British Museum hela raden
av sina mera flyttbara mästerverk), kunde man
i London se en strålande utställning av franska
tapeter. De finns för övrigt publicerade i ett
planschverk för dem som inte haft tillfälle se
utställningen ("French Tapestry". Paul Elek,
London. 36 s.). Det är ingen överdrift att säga
att allt det förnämsta av Frankrikes och
därmed världens vävda tapeter, från
Angers-apo-kalypsen till Lurcat och Gromaire fanns samlat
i en oändlig svit av nödtorftigt omklädda salar
i det ohanterliga Victoria and Albert Museum.
Resande konstskatter är överhuvudtaget ett
fenomen i dagens Europa, kulturens begär att
trots alla monetära och diplomatiska spärrar
närma nationerna till varandra. I Tate
utställdes en samling modernt engelskt måleri
som just hemkommit från en av British Council
arrangerad turné till nio europeiska
huvudstäder, bland dem tyvärr inte Stockholm, där
upplysning om det högintressanta nya engelska
måleriet är i högsta grad behövlig. I Bryssel
möttes man av Wienmuseerna, som skickat dit
flertalet av sina yppersta mästerverk som
ambassadörer för Österrike. Utställningen skulle
sedan vidare till Amsterdam. De oförlikneliga
Bruegheltavlorna hade inte kunnat tas med,
men annars såg man under idealiska
utställningsbetingelser Konsthistoriska museets
underbara venetianare — den finaste samlingen i
världen — och Velåzquez, van Dyck och Rubens,
de två självporträtten av Rembrandt och den ur
Czernins samling under kriget förvärvade (för
museet i Linz avsedda) "Målaren i sin ateljé" av
Vermeer jämte de sagolika skatterna av
guldsmedskonst och kyrkoskrudar från Det Gyllene
Skinnets orden samt huvudverk av burgundisk
illuminationskonst från 1400- och 1500-talen.
453
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
