Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Sven Stolpe: Georges Bernanos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
ideologierna. Maurras’ slagord "Par tous les
moyens" är den franska andens kapitulation;
när Frankrike böjde sig för München, svek det
sin ära. Bernanos hånar de kretsar i
Frankrike, som beklagar sig över tyskarnas
övergrepp under första världskriget men
stillatigande eller med sympati accepterar
bombardemangen av Madrid och Barcelona. Han
förutspår gång på gång en fransk fascism, som
han också vet kommer att bemantla sin
politiska cynism med kristna formler — han pekar
till och med direkt ut Pétain som en
kommande förrädare. Han ger i sista hand Maurras
ansvaret:
Jag kommer icke att tillåta Maurras att inge
Frankrikes arbetare den tron, att greven av Paris1 skulle
kunna återvända till den stad, vars namn han bär,
över liken av två millioner av sina undersåtar och stå
med utsträckt arm och hälsa en parad av utländska
segerherrar under triumfbågen på Etoile.
Han är förvissad om att en fransk konung
är den ende, som kan förhindra Frankrikes
splittring mellan två lika orimliga
ytterligheter — en gudlös kommunism och en lika
gudlös kapitalistisk höger. Bernanos
underkänner alla samtida partier i Frankrike — han
drömmer om ett Frankrike, där ett kristet folk
bevarar, vad han kallar den kristna
"ridderlighetens" stora tradition, som är identisk med
respekt för människans värde och värdighet,
och där man i stället för att låta sig suggereras
av dagens lögner stillsamt och med ett leende
frågar sig själv: "Vad skulle Ludvig den
helige, vad skulle Bayard säga om det här?"
Man kan ha anledning finna detta naivt. Men
vad som väcker respekt är, att Bernanos åratal
före kriget icke bara antydde denna syn på
Europas kommande katastrof utan kastade allt,
offrade sin diktargärning, sin ekonomiska
position, sitt namn, sin ställning för att icke säga
något annat än detta enda. Även om Bernanos’
tankar om konungen av Frankrike, om det
1 Den franske tronpretendenten.
odödliga franska kungadömet, om den kristna
ridderligheten i den franska folksjälen skulle
vara romantik, så är kärnan i hans agitation
sund: han försvarar heliga principer, han
appellerar till sunda och starka element i
Frankrikes själ.
Bernanos fick mer rätt, än han någonsin
anat. I Brasilien kunde han på sin farm i en
knattrande radio följa de olika etapperna i
nazismens segertåg och sitt eget lands
förödmjukelse. Han kunde också iakttaga, att vad
han kallar den franska "eliten" — de
ekonomiskt och intellektuellt ledande kretsarna —
i stor utsträckning handlade så, som han
förutspått: offrade sin ära och sitt land för sina
egna privilegier. I sin propaganda i den
engelska radion under kriget tröttnade
Bernanos aldrig att ställa dessa förrädare mot
väggen. "Fransmän, fransmän, när skall vi åter
utan blygsel kunna läsa Charles Péguy?" Han
kastade sina fördomar, glömde sin
antisemitism och kämpade ihärdigt för Frankrikes
heder. Han ger en bild av det eviga Frankrike,
som marscherar mycket långsamt — "men
världen skulle märka, om det slutade att
marschera!" —, och som aldrig kan fatta
tyske-riets människo- och livsförakt. En fransman
förstår icke den nazistiska heroismen — varför
skall det vara så manligt att med detta
högmodiga ansikte skiljas från livet, som är så
ljuvt? "Hur vågar de ta farväl av det med ett så
stramt ansikte, som om det vore en främling?"
Vad det gäller är att klart avskilja de element
i Frankrike, som förrått dess ära och dess
tradition, vilken är kristen: "Frankrikes ära
är en kristen ära, vår ära är döpt." Det är
de avkristnade kapitalisterna, de
Francosym-patiserande prelaterna, de Hitlerdårade
generalerna, alla de privilegierade, som glömt
landets heder för sina egna intressen. Den stora
risken är för Bernanos under krigsåren, att
dessa element verkligen lyckas skapa ett slags
nationell samling under kristna fanor.
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
