Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Sven Stolpe: Georges Bernanos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORGES BERNANOS
Det franska folket är sunt — det visar dess
kamp. Men de ledande skikten är i en
fruktansvärd grad korrumperade. Faran har bestått
århundradena igenom. Det har alltid funnits
Vichymän i Frankrike:
Om de hade segrat på 1400-talet, skulle jag nu
vara engelsman; om de hade segrat på 1500-talet,
skulle jag nu vara spanjor; om de skulle segra nu,
skulle jag bli tysk. När den unga Jeanne den 23
februari 1429 gick sin första etapp tillsammans med
Jean de Metz och Bertrand de Poulengy mot Chinon,
hade den franska eliten också den gången ingått
förbund med fienden, nyordningen, det nya Europa,
Plantagenet-Englands "Lebensraum". Det skulle ha
varit en bamsak för minsta teologiprofessor att med
ovederläggliga slutledningar bevisa, att Guds, kyrkans,
alla hederliga människors och alla goda principers
intresse just var, att hon böjde sig för segraren. Men
himlen vare tack — varken Jeanne eller vårt folk har
i längden lust att diskutera med kasuister. Det är
därför som de alltid i sitt öra eller i sitt hjärta till
sist får höra rösten av sitt lands heliga män eller
heliga kvinnor___
Frankrikes helgon och profeter skyndande
till landets undsättning — den tanken ligger
Bernanos’ hjärta nära.
Aldrig har en denna världens furste, hur ärorik,
rättfärdig och helig han än kan ha varit, blivit så
enhälligt respekterad, så omsorgsfullt välsignad som
den universella likriktningens nye herre, Hans
majestät den fullbordade handlingen.
Det oerhörda är, att det inte bara var
banditer och medelmåttor som svek Frankrike, det
var landets skickligaste officerare, dess
verkliga elit. Mot detta korrumperade Frankrike
ställer Bernanos Jeanne d’Arcs Frankrike. "Det
gamla Frankrike var genomträngt av
generositet, ära. Det gamla Frankrike var en kristenhet
av heroisk typ, en kristenhet av krigare och
bönder" — vad Péguy brukade kalla "une
paysannerie militaire".
Det var icke från detta Frankrike som den
röst steg upp, som i landets nöd ropade:
"Hellre Hitler än Blum!"
3
Man kan finna världsbilden i Bernanos’
romaner överspänd och förvåna sig över att
motiv som galenskap, självplågeri, självmord,
mord spelar en så stor roll i hans fantasi. Men
dessa motiv är de adekvata symbolerna för
människolivet, sådant han uppfattar det —
vem kan bestrida, att under det sista decenniet
människonaturen avslöjat nya dimensioner av
ondska, som tvingar oss att revidera vår
verklighetsbild? Bernanos är demonins och
människoångestens diktare — också den kristna
trosparadoxens. Man förstår icke arten av hans
politiska desperation, om man icke inser, att
det var den djävul, vilken abbé Donissan i
debutboken mötte på heden, som Bernanos för
sina blickar i våldsregimernas gestalt såg ta
herraväldet över Europa. Det var därför han
först i skräck och avsky flydde och sedan
i mäktig vrede satte sig till motstånd. Bernanos
är vid Gud icke något helgon, men han är ett
stycke av en profet, sprungen direkt ur den
franska myllan, med bondens mustiga språk
och ohämmade lidelser. Ingen fransk författare
har som han tecknat demonins makt, ingen har
så ivrigt varnat sitt land. Jämför man
verklighetsbilden i hans författarskap med den i
fransk litteratur gängse, får man ett intryck av
att man från salongen flyttas ut i människans
sanna värld, som är helvetisk. Människans
problem blir i salongslitteraturen en lek — därav
Bernanos’ oblidkeliga hat mot en skribent som
Anatole France —, men i demonkampens sfär,
i lidandets element är frälsningen en fråga om
liv eller död. Bernanos har tuktat och gisslat
sitt land, och han har själv skulden till att han
länge stått isolerad. Men i nödens stund steg
den halte, desperate bonden vredgad fram ur
de brasilianska skogarna med påken i hand —
under kriget blev han Frankrikes skallande
samvete.
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
