Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Alfred Kazin: Brev från New York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED KAZIN
BREV FRÅN NEW YORK
Senaste numret av den litterära tidskriften
Partisan Review innehåller en novell som heter
"Barnet är livets mening". Det är ingen
särskilt bra novell, och trots att den har till
upphovsman en synnerligen begåvad ung
avantgardeförfattare, har den att dras med den
stilens banalitet, som uppstår när en författare
försöker ge sken av en tankens klarhet, som
han inte besitter. Men namnet är i sig självt
mycket signifikativt — det skulle kunna stå
som motto för dagens mera känsliga
amerikanska litteratur. Medan den amerikanska
sociala romanens hårdkokta våldsamhet nog
drivits en smula för långt och nu ser sin krets
av inhemska sympatisörer smälta ihop alltmer
(dess slutstation är som man kunde förutsett
Hollywood, och dess verkliga beundrarcirkel
finns för närvarande i Paris), har i stället
oräkneliga böcker, pjäser, dikter och essayer
tagit upp "barnet som livets mening". W. H.
Auden har kallat vår tid "Ängslans tidsålder".
För många av våra amerikanska författare
— och det tycks också betyda för våra bästa,
mest vetgiriga och mest oberoende författare —
är tiden i ännu högre grad präglad av "A la
recherche du temps perdu" eller av frågan: var
finns sprickan i vaggan, var finns arvsynden?
Denna besatthet av barndomen kan förklaras
på många sätt. Jag skall försöka att ånge
några:
1) Det faktum att psykiatrin, som nu spelar
en allt större roll i amerikansk uppfostran och
folklig religion, släppt loss symbolismen på
fantasins område. Barnets värld utgör en skog
av symboler, och de vuxnas kalla, slätstrukna
och fientliga verklighetsvärld blir plötsligt
upplyst av ett förklarat sken, blir fördjupad och
mildrad, om man söker dess rötter i vår
tidigaste fruktan och vårt tidigaste hopp.
2) Den osäkerhet och den utbredda psykiska
åverkan, som uppstår i ett så tävlingsbetonat
samhälle som vårt. Det ställer sig svårt för
en amerikan att skylla sin ensamhetskänsla på
sitt hemlands kultur eller på den för Amerika
karakteristiska bristen på starka sociala band
eller trosförhållanden. I en mening är allting
så lätt här. Han finner därför rötterna till sin
personlighet uteslutande hos sig själv.
3) Individens möjligheter till introspektion.
I Europa rör sig livet i allt större utsträckning
mellan de båda polerna våld och nödvändighet,
hos oss däremot mellan anarkins och frihetens
individualistiska ytterligheter. Hos oss finns
inte den press från ett samhälle i upplösning,
som hämmar europeiskt liv av i dag,
amerikanen är psykologiskt sett mer osäker på sig
själv, men han väntar sig mer trygghet av livet
än europén gör. Han har större behov av att
syssla med sig själv än europén, och han har
rikare tillfällen till det, liksom han också har
långt större förväntningar att hans öde skall
ändras till något bättre och mer lysande.
4) Uppfattningen om barndomen som sagans
värld, som grogrund för den mänskliga
godhetens och ondskans elementära mytologi
passar väl in i tomrummen i Amerikas naturalis-
495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
