Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Alfred Kazin: Brev från New York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED KAZIN
tiska religion och uppfostringssystem. Dagens
amerikanska författare tycks mer och mer
fallna för att återupptäcka (eller nästan ännu
oftare för att för första gången upptäcka) vissa
insikter om människans sanna natur ute på
barndomens öppna sjö. För att låna titlarna på
två amerikanska böcker upptäcker man
vilddjuret i djungeln och ängeln i skogen. Under
en lång tidrymd har vårt uppfostringssystem
inte alls inriktat sig på att få oss att acceptera
det onda som en del av världen — allting har
tillskrivits de sociala villkoren.
Vad som intresserar mig mest i denna
inriktning på barnaåren är emellertid den
intensiva känsla av personlig ensamhet, som åtföljer
den i författarens medvetande. Det tragiskt
subjektiva inslaget i många av våra bästa
böcker utgör deras mest karakteristiska drag.
Så var det på 1600-talet, när böckerna antingen
var berättelser om upptäcktsfärder eller
religiösa kommentarer ur ensligt kalvinistisk
synpunkt, så var det på Hawthornes, Poes och
Melvilles tid, på Dreisers tid, och så är det
i allra högsta grad i dag. Ju mer fientligt och
irrationellt samtidslivet blir, ju mer
amerikanen avskärs från Europa av sitt från européns
avvikande sociala öde, ju mer hänvisas han till
sina inre resurser — om också bara för att
utröna deras beskaffenhet.
Jag vill givetvis inte göra några
invändningar mot denna melankoliska riktning i vår
litteratur — jag erkänner till fullo vår
tacksamhetsskuld till dess sensibilitet, dess
konstnärliga friskhet, dess skapande patos. Men ur
en synpunkt beklagar jag att den finns —
emedan den utmärks av en viss känsla av
personlig hjälplöshet och ovilja att tro på det
närvarande som ett spelrum för socialt handlande.
Vi genomgår en period som inte bara präglas
av ett outsägligt socialt kaos, utan också av
personlighetens urartning. Den mer känsliga
delen av vår litteratur har i allt större utsträck-
ning börjat syssla med personlighetens
förtvivlade läge — när det ingenting finns utöver
personligheten. Detta utgör på samma gång en
revolt mot den medelmåttiga förmåga till
iakttagelse i moralfrågor, som man så ofta
förbinder med amerikansk naturalism.
Två böcker som jag har framför mig
dokumenterar på ett intressant sätt denna konflikt
mellan hårdkokt naturalism och den nya
sensitiva litteratur, som sysslar med barnet. Den
första är en hänsynslöst brutal men moraliskt
sett tämligen osammanhängande bild av livet
i en krigsskola för söner till
sydstatsgentlemän — Calder Willinghams "End as a Man".
Den andra är en kvick, prydlig och
pessimistisk bild av två fantasifulla barns uppväxtår
i yttersta Västern — Jean Staffords "The
Mountain Lion". Bägge böckerna har fått god
kritik, men inte av samma bedömare.
Willinghams bok åtnjuter större uppmärksamhet än
den egentligen förtjänar, emedan den är
föremål för angrepp från en förening för lasternas
undertryckande. Det är för resten ett
egendomligt faktum att sådana föreningar, kvarlevor
från den viktorianska eran, alltid bara finner
laster i litteraturen. Men det råder inget tvivel
om att "End as a Man" utgör en orgie i
mänsklig lastbarhet. Det finns inte den mänskliga
synd eller det nidingsdåd, som Willinghams
unga herrar inte utövar, där finns meningslösa
former av mänsklig lastbarhet, som de flesta
människor väl aldrig hört talas om, men som
jag är säker på att författaren inte hittat på
själv. Bokens syfte ligger i den något
tungrodda satiren, d. v. s. i det faktum att dessa
unga herrar är gentlemän, blivande officerare,
de utgör gräddan av sydstaternas societet,
blomman av deras ridderskap, och avsikten
med deras uppfostran är, som deras
kommenderande general så bombastiskt förkunnar, att
var och en av dem skall sluta skolan som man,
end as a man. Och trots detta är de rena
av-skummet och lever i en vidrig atmosfär. Bland
496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
