Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Alfred Kazin: Brev från New York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN NEW YORK
dem finns ingen vänskap, ingen intellektuell
verksamhet, ingen humor och ingen
samhörighetskänsla, de är värre än gangsters, eftersom
de använder sin sociala överlägsenhet för att
utnyttja dem som står under dem.
Mr Willingham har givetvis en s. k. kraftfull
stil. Han utelämnar inga detaljer, han är i det
fallet konsekvent och envis som en automat,
och han känner sitt ämne blott alltför väl.
Liksom så många debutromaner är hans bok
egentligen en självbiografi. Det finns bara ett fel
i den — vi får inte veta vad han själv tänker
om de erfarenheter han skildrar. Man kan i och
för sig nog tycka att han utslungar naturalistens
välkända "J’Accuse ...!" mot en av samhällets
avigsidor, att han i sitt författarskap inte bara
inspirerats av en bister beslutsamhet att återge
verkliga förhållandet utan också av en avsky
inför sådana tings blotta existens. Men så är det
i själva verket inte; C ålder Willinghams åsikt
kommer egentligen inte alls fram. Medan jag
läste boken stod det plötsligt klart för mig att
han (utan tvivel mot sin vilja) snarast
beundrar kraften och det heroiska övermodet hos
sina figurer. Willingham är ingen Dreiser, som
sörjer varje enskilt offer i den amerikanska
tragedin. Han är inte heller någon James T.
Farrell, vars böcker, med alla sina grova
upprepningar, ger en moraliskt ytterst upplysande
resumé över de andliga skador författaren och
hans huvudpersoner lidit i ett katolskt irländskt
ghetto i Chicago. Willingham påminner mer
om den amerikanska filmen — han är
imponerad av kraft, av energi och av materiella
ting. Hans roman belyser bättre än de flesta
naturalistiska böcker den fara som lurar på all
naturalism, som anser sin filosofiska
inriktning given — den influeras i hemlighet av den
fiende den vill förgöra.
I Willinghams författarskap finns ingen
känsla för stilen. I Jean Staffords "The
Mountain Lion" betraktas däremot allt skeende med
stilen som utgångspunkt. Hon är en av dessa
subtila litterära damer som föregår med gott
exempel i fråga om behärskning och takt, men
vars skrivsätt på samma gång är så perfekt
avrundat på varje sida och på varje rad, att
själva stilen likt ett mode får ett tyranniskt
övertag och begränsar författarens möjligheter.
Detta var dock i ännu högre grad fallet med
hennes första bok, "Boston Adventure". "The
Mountain Lion" är inte så spänd, och på
samma gång har den sin utgångspunkt i en
självdisciplin av sådan styrka, att dess
framställning av barndomen blir som en dröm vars
innebörd skymtar för oss redan medan vi
drömmer den.
"The Mountain Lion" handlar om två syskon,
bror och syster, som lämnar sitt välbärgade
borgerliga hem i Kalifornien, "den slätstrukna
världen", för att bo några månader hos en
farbror i Colorado. Deras mor, en ängsligt
hög-kyrklig person, blir liksom staten Kalifornien
själv en symbol för konventionalismen, för de
snäva gränser omvärlden drar för fantasin.
Men bland bergen, vilkas väldiga höjd leder
tanken till barndomens överspändhet och dolda
fasor, kommer de i kontakt med den
"naturliga" världen. I landskapets vilda friskhet,
i bergsbornas enkla och kärva levnadssätt och
i sitt beroende av varandra finner de den
sinnenas fullkomning, som förvägrades dem
i hemmet. På samma gång tvingas de att
inse den våldsamma bristen på balans i sina
känslor för varandra. I Kalifornien formerade
de en gemensam front mot sin mor och sina
systrar, vilka företrädde en mondän och
egoistisk livsinställning. I Colorado måste de
bekämpa varandra, eftersom bägge vill
triumfera för egen del för att accepteras av
bergsborna. Och allteftersom de utvecklas från
barndom till ungdom förändras deras sexuella
förhållande till varandra från barnkammarens
eniga likställighet till öppen rivalitet, till
hälften präglad av dragningar åt det incestuösa,
till hälften av ett slags tävlingsbegär. Båda är
4 BLM 1947 VI
497
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
