Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- September. N:r 7
- Nils von Hofsten: Människan inför biologins fakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NILS von HOFSTEN
MÄNNISKAN
INFÖR BIOLOGINS FAKTA
Föreläsning vid rektorsskiftet vid Uppsala universitet
den 2 juni 1947
Människans världsåskådning bestämmes icke
enbart av vad hon tänker och vet eller tror sig
veta. Mera irrationella, framför allt
känslobetonade faktorer spela en viktig roll. Hon kan
dock aldrig, och mindre ju högre hon har nått
i psykisk utveckling, frigöra sig från den
intellektuella sfären. I varje åskådning, i varje
försök att finna sig till rätta med tillvaron, ingår
ett intellektuellt moment. Det kan inte vara
likgiltigt för människans syn på verkligheten
och tillvaron utan måste vara av avgörande
vikt, om hon liksom våra förfäder på den
geocentriska och antropocentriska
världsåskådningens tid tror att jorden är universums
medelpunkt och att allt är skapat för
människans skull eller om hon vet att hon bor på
ett stoftkorn i en åtminstone efter hennes mått
oändlig världsrymd. Insikten häri, hela den nya
av Copernicus och Giordano Bruno grundade
världsbilden, har i själva verket betytt en
av de största revolutionerna i mänsklighetens
historia.
Och ändå — vad som endast rör den livlösa
materien har människan i allmänhet, och jag
avser här närmast den bildade
genomsnittsmänniskan, inte alltför svårt att komma till
rätta med. Astronomins kosmos med sina
otaliga världar och ofattbara avstånd i tid och
rum inger en känsla av svindel, men numera
stannar det därvid. Fysikens stora upptäckter
på 1840-talet, vad som då kallades lagen om
kraftens bestånd, lade hos många
naturvetenskapsmän grunden till en mekanisk och
deterministisk naturåskådning, men
konsekvenserna för människan voro ej påtagliga, och
man tog i allmänhet det hela rätt lugnt.
Så snart det är fråga om människan själv,
hennes ursprung och ställning i naturen, äro vi
på ett helt annat sätt personligt engagerade. Det
visade sig i den våldsamma storm som Darwins
evolutionsteori väckte. I "On the Origin of
Species", som kom ut 1859 och i biologin
medförde en revolution som var jämförlig med
den copernikanska ett par hundra år tidigare
(långt efter Copernicus’ död) men var mycket
snabbare och väckte mera uppseende, beröres
människans härstamning endast i en flyktig
antydan. Outtalad fanns dock slutsatsen där.
Att människan är ett däggdjur var tidigare
öppet eller tyst erkänt; det hade redan Linné
insett, och han hade i sitt system givit henne
en plats bland primaterna omedelbart ovanför
aporna. Om nu, som Darwin lärde, alla andra
organismer hade en gemensam härstamning,
kunde ju inte människan tänkas ha uppkommit
på annat sätt. De våldsamma angreppen mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0569.html
