- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
552

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Thomas Mann: Fader Leverkühn. Översatt av Nils Holmberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

THOMAS MANN

för att kunna helt omsluta sitt byte, så att detta
inte stack ut i ändarna, och började — jag
försäkrar att det är sant! — i det den så
småningom åter avrundades, först till äggform, att
förtära shellacklagret på glasstaven och
fördela det i sin lilla kropp. Sedan detta var gjort
återtog droppen kulform och skjutsade det
renslickade serveringsverktyget raka vägen till
sin yta och ut i det omgivande vattnet.

Jag vill inte påstå att jag gärna betraktade
denna procedur, men jag medger att den
fascinerade mig, vilket även torde ha varit fallet
med Adrian, fastän han alltid hade svårt att
hålla sig för skratt vid dylika förevisningar
och behärskade sig endast av hänsyn till
faderns allvar. I nödfall kunde man se något
komiskt i den ätande droppen, men däremot
enligt min mening ingalunda i vissa otroliga
och spöklika naturföreteelser som fadern hade
lyckats odla i de underbaraste kulturer och
som han även lät oss titta på. Jag glömmer
aldrig denna syn. Kristalliseringskärlet, vari
han förevisade dem, var till tre fjärdedelar
fyllt med lätt slemmigt vatten eller rättare sagt
utspädd vattenglas; på dess sandiga botten
framväxte ett groteskt litet landskap av
olikfärgade bildningar, en förvirrad vegetation av
blå, gröna och bruna sticklingar som påminde
om alger, svampar och fastsittande polyper,
om mossa och musslor, om fruktkolvar, träd
eller trädgrenar, emellanåt rentav om
sammanflätade lemmar; detta var det egendomligaste
som någonsin hade kommit för mina ögon,
egendomligt inte så mycket för den onekligen
mycket underliga och förbryllande bilden som
fastmer för dess djupt melankoliska natur. Ty
när fader Leverkühn frågade oss vad vi trodde
att det var och vi tveksamt svarade "växter",
genmälde han:

— Nej, det är inga växter, de försöker bara
verka så. Men ringakta dem inte därför. Just
deras försök att göra sitt bästa för att likna
växter är värda all aktning.

Vi fick veta att dessa bildningar helt och
hållet var av oorganiskt ursprung, åstadkomna
med ämnen från apoteket Zu den seeligen Boten.
Innan Jonathan fyllde kärlet med
vattenglaslösning hade han placerat olika kristaller i
sanden på botten; det var om jag inte misstar
mig kromsyrat kali och kopparsulfat, och av
denna sådd hade under en fysisk process som
går under benämningen "osmotiskt tryck"
utvecklats denna beklämmande ras, för vilken
dess beskyddare strax tog i anspråk vårt ännu
varmare deltagande. Han visade oss nämligen
att dessa sorgliga livsimitatörer strävade mot
ljuset, att de var "heliotropiska", som
vetenskapen om livet kallar det. Han utsatte i vår
närvaro akvariet för solljuset genom att hänga
för tre av dess sidor, och se, det dröjde inte
länge innan hela detta tvivelaktiga släkte av
svampar, falliska polypstänglar, träd och
alggräs och halvt utbildade lemmassor böjde sig
mot den sida av glaskärlet varigenom ljuset
inföll, och detta med en så ivrig längtan efter
värme och glädje att de bokstavligen sög sig
fast vid skivan.

— Och ändå är de livlösa, sade Jonathan
och fick tårar i ögonen, medan Adrian — det
såg jag nog — skakade i hela kroppen av
undertryckt skratt.

För min del måste jag lämna öppet om
saken var mer att skratta än att gråta åt. En
sak vill jag i varje fall ha sagt: sådana
spökerier är uteslutande naturens sak, helst den
av människan övermodigt frestade naturen.
I mänsklighetens värdiga rike går man trygg
för dylikt otyg.

Ovanstående utgör tredje kapitlet i Thomas Manns nya roman "Doktor Faustus, Leben des deutschen
Komponisten Adrian Leverkühn", vars tyska upplaga i höst utkommer på Beermann-Fischers förlag.

Kapitlet översatt av Nils Holmberg.

552

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free