Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Nils von Hofsten: Människan inför biologins fakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte ens snudda vid den fråga som här
obevekligt inställer sig: frågan om människans fria
vilja eller, som man här kan nöja sig med att
säga, hennes ansvar.
Däremot kan det påpekas — man tycker
kanske att det inte hör hit, men det gör det
i hög grad — att miljön har en lika
fruktansvärd makt över människans både kropp och
själ. Det är välkänt för var och en, det är en
ren truism, men man tänker inte alltid härpå
när man talar om arvets tragik. Det är lika
hemskt att en människa blir sinnesslö eller får
epilepsi genom en hjärnskada eller att hon blir
sinnessjuk och till slut djupt dement genom
en infektion som om orsaken är ärftlig. Och
om det är sorgligt att en människa har en dålig
karaktär genom sina medfödda anlag, vad är
det då när en oförvitlig och god människa
efter en encephalitisk infektion får en helt
förändrad karaktär och mister alla moraliska
hämningar?
Allt detta är naturligtvis endast särskilt
påtagliga uttryck för en trivial sanning:
människans beroende av vad som från olika
utgångspunkter har kallats öde, försyn,
nödvändighet, slump. Ur naturvetenskaplig, ja, över
huvud ur intellektuell synpunkt är slump det
riktiga ordet.
Hela den organiska utvecklingen från
encelliga organismer, ja, från det som har
föregått dem, till bland annat människa beror på
tillvaratagande och ackumulering av tillfälliga
förändringar. Detta skall jag inte tala om nu;
det är behandlat i den förut nämnda
inbjudningsskriften. Däremot skall jag som
avslutning peka på ett faktum, som egentligen blott
är en konsekvens av vad som nyss sades, men
som rör oss personligen omedelbarare än något
annat, ett förbryllande, oroande, åtminstone vid
en första konfrontation chockerande faktum.
Själva vår tillblivelse, vår personlighets, vårt
jags tillblivelse, är ett slumpens verk. Varje
människa uppkommer genom förening av två
könsceller; hennes ärftliga grundval, hennes
genotyp, bestämmes av de arvsanlag dessa
celler innehålla. Egenskaperna utformas, det må
betonas än en gång, under inflytande av miljön
och vår egen intellektuella och moraliska
strävan, men själva grundvalen kan icke rubbas,
och den är given genom de vid befruktningen
förenade arvsanlagen. En kvinna avger under
sitt liv 300 à 400 äggceller, alla ärftligt olika,
en man några hundra milliarder sädesceller,
till mycket stor del med olika arvsanlag. Varje
kombination mellan äggcell och sädescell är
med nödvändighet olik varje annan. Detta är
ett enkelt, självklart biologiskt faktum, men
det öppnar perspektiv inför vilka även en biolog
kan hisna. Låt oss förenkla så starkt att vi
anknyta blott till den speciella befruktning
genom vilken var och en av oss har kommit
till. En äggcell, ett par hundra millioner
sädesceller! Det är en tillfällighet vilken av dessa
sädesceller som kommer att verkställa
befruktningen. En annan sädescell, och en annan
individ skulle ha kommit till, en annan kropp och
en annan själ, ett annat jag, inte mitt jag.
Det finnes inte den ringaste möjlighet att
förneka eller bortförklara detta faktum. Det
är, som man lätt inser, blott en del av ett större
problem; det är, liksom allt annat jag här har
talat om, endast ett specialfall av det
naturskeende i vilket människans tillvaro är ett led.
Jag har inte uttalat någon åsikt om vad detta
betyder för vår livsåskådning. Jag har endast
pekat på några fakta, som vi ej kunna komma
ifrån, som vi, vad vi än tänka om tillvaron,
måste ta hänsyn till och komma till rätta med.
Det står var och en fritt att tro att
tillfälligheternas spel har vad som med ett visserligen
antropomorfistiskt färgat ord kallas en mening.
Om man möjligen under vad som nu har
sagts tycker sig skönja en ganska pessimistisk
livssyn, skall jag i någon mån mildra detta
intryck genom att återvända till de
väsentligaste av de fakta som ha belysts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
