Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Robert Penn Warren: Hemingway. Översättning av Nils Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT PENN WARREN
dramatiska fall som de här anförda utan även
det förvirrade livet i allmänhet. Detta kan
därigenom få en viss stadga och mening. Militärens
disciplin, idrottsmannens form,
friluftsmän-niskans käckhet, konstnärens handlag kan få
en viss moralisk betydelse och väcka en känsla
av människovärde. Och här märker vi hur
Hemingways intresse för krig och sport möter
hans intresse för en litterär stil. Om en
författare kan uppnå den stil som Hemingway
i "Green Hills of Africa" säger sig sträva efter,
så "återstår ingenting mer. Detta är det
viktigaste han kan åstadkomma." Detta är så
mycket viktigare som det i sista hand är fråga
om en moralisk prestation. Och att
Hemingway i "Green Hills of Africa" betygar sin
beundran för Henry James, den börne stilisten,
beror utan tvivel lika mycket härpå som på
James’ befattning med de moraliska
hedersproblemen.
Men för alt återvända till Hemingways värld:
kodexen och disciplinen är av vikt, därför att
de kan ge djup åt ett liv som annars skulle
vara meningslöst och omotiverat. Med andra
ord, i en värld utan någon övernaturlig
sanktion, i den av Gud övergivna moderna världen,
kan människan finna en ideell mening endast
i den mån hon kan fatta och följa kodexen.
Ansträngningarna att fatta och följa denna
kodex kan vara begränsade och ofullkomliga,
men de är karakteristiska för människans
strävanden och ger den tragiska eller sorgliga
fläkten åt hennes historia. Hemingways
inställning på denna punkt påminner mycket om
Robert Louis Stevensons, sådan den utvecklas
i dennes essay "Pulvis et Umbra":
.. . överallt kan man finna någon äkta eller
affekterad dygd, någon anständighet i tanke eller
handling, något tecken på människans gagnlösa godhet...
som under alla former av misslyckande alltjämt kämpar
dygdens hopplösa strid, ohjälpt och otackad, i det
fördolda och i skökohuset eller på schavotten klänger sig
fast vid hederns sista trasa, själens sista fattiga
dyrbarhet. Det kan tyckas som om de sökte undkomma
utan att lyckas; det är inte bara deras privilegium
och heder, utan deras öde; de är dömda till ett visst
adelskap___
Hemingways kodex är strängare än
Stevensons, och han finner kanske färre anhängare
än denne, men liksom Stevenson påträffar han
sin karakteristiske hjälte och sin
karakteristiska intrig bland de utstötta i samhället, och
liksom Stevenson märker han häri ödets
rörande ironi. Men det i detta sammanhang
viktigaste i jämförelsen är att för Stevenson är
den värld, i vilken den tomma ärelystnadens
och den stoiska uthållighetens dramer utspelas,
objektivt sett en brutal och meningslös värld —
"vår roterande ö, mer uppfylld av rovlystet liv
och dränkt med blod än någonsin en myterist
på havet... ilar fram genom rymden".
Varken Hemingway eller Stevenson har uppfunnit
denna värld. Den hade uppträtt i litteraturen
före deras tid, vilket betyder att denna
glädjelösa syn på tingen redan börjat bekymra
människorna. Det är den värld vi finner avbildad
(och bestridd) i Tennysons "In memoriam",
den värld där människans beteende är ett
resultat av "den döende naturens jord och
stoft". Det är den värld som avbildas (utan
att bestridas) hos Hardy och Housman, en
värld som tycks behärskad (om den
överhuvudtaget behärskas av någon) av blinda domare,
som Hardy uttrycker det i sin dikt "Hap", eller
av någon brutal skurk, som Housman uttrycker
det i sin dikt "The Chestnut Casts its
Flam-beaux". Det är Zolas och Dreisers och Conrads
och Faulkners värld. Det är en värld av
"seklers brådska genom rymden", för att citera
Bertrand Russell. Det är den av Gud övergivna
och åt naturen utlämnade världen. Vi vet var
författarna har fått sina bilder ifrån. De har
fått dem från 1800-talets naturvetenskap. Det
är också Hemingways värld, en värld utan
medelpunkt.
Denna naturalistiska uppfattning om världen
möttes naturligtvis av hänvisningen till ett
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
