- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
583

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Från bokhyllan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN BOKHYLLAN

Elizabeth Barrett Browning: Sonnets from
the Portuguese. 1847.

Medan jag ännu hade ett hem och härskade
över ett omfångsrikt hertigdöme —
böckernas — intog två helt små volymer en
hedersplats på min bokhylla: Dantes "Vita nuova"
och Elizabeth Brownings sonetter, vilka — trots
de berg som geografiskt och kronologiskt
skiljer dem från varandra — står varandra,
liksom också en läsare från vår tid, nära på
grund av sin ömhet, sin renhet och sitt djup,
ty i dag liksom dåförtiden och i all evighet
gäller Dantes ord: "Amore e’l cor gentil sono
una cosa."

Dantes sonetter är det egentligen en
njutning att läsa endast om man läser dem på
originalspråket; i alla översättningar verkar
de konstlade, stela och obegripliga: så
förhärskande är formen hos denne konstnär. Men
liksom det är mödan värt att resa till Florens
för att uppleva Giotto-tornet, som Dantes
tids-förvanter byggde, så är det också mödan värt
att lära sig italienska för att kunna läsa "Vita
nuova" på originalspråket.

Också Elizabeth Browning har klätt sina
kärleksdikter i sonettens stränga form, men
de enskilda ledmotiven är så starka och fina,
att de också i främmande språkdräkt bevarar
sin berusande arom — därav kunde man sluta
sig till att det ges två slags diktning: en hos
vilken formen och en hos vilken
stämnings-och tankeinnehållet är starkare. Det senare
slaget har tvivelsutan en mer universell
karaktär, blir snabbare till allmän egendom. Hur
lycklig skulle inte Elizabeth Browning ha varit,
om hon, som beundrade det stora och ädla hos
alla folk, hade upplevat sina sonetters
översättning till tyskan, ty Rilkes tolkningar är ett
underverk av inlevelse och ordkonst.

Jämnt hundra år har förflutit, sedan
Elizabeth Browning skrev sina sonetter, och ingen
av dem är föråldrad. Två slags böcker
föråldras nämligen aldrig: för det första sådana

som omedelbart återger mänskliga känslor
— kärlek, hat, förtvivlan, sorg — och för
det andra sådana som tecknar
människoporträtt, människoöden. Plutarkos’
levnadsbeskrivningar är i dag lika moderna som Tolstojs
"Anna Karenina". De böcker, som står i
mycket nära förbindelse med dagsfrågorna,
med samtidens larm, med de nyaste
upptäckterna och uppfinningarna, föråldras däremot
otroligt fort: Remarques "Im Westen nichts
Neues" kan man knappast läsa den dag som
i dag är.

"Sonnets from the Portuguese" — varför
gav den engelska skaldinnan en sådan titel åt
sin själs bekännelse? När hennes skyddsängel,
Robert Browning, för första gången läst de
ännu odöpta sonetterna, sade han, att dessa
verser var så glödande, att man kunde tro att
deras författarinna vore portugisiskan
Cathe-rina, Camoens’ älskade, för vars skull diktaren
blev landsförvisad och måste dö i landsflykten.
Och på skämt brukade han kalla Elizabeth sin
lilla portugisiska.

Fastän spännen och smycken, guld, pärlor
och purpur, kristall och grekiska urnor nämnes
i de fyrtiofyra sonetterna, har de likväl inte
något av barock över sig, ty de är insvepta
i en hängiven ödmjukhets rökelse. Om kvinnan
alltid är den mottagande i kärleken, träder
denna kvinnliga egenskap ingenstans så
innerligt och ädelt i dagen som i "Sonnets from the
Portuguese".

Fyrtiofyra gånger återkommer kärlekens
tema. En oerhörd känslointensitet har varit
av nöden för att ge varje dikt dess egen färg
och för att undgå monotonins fara. Denna
komposition i ord erinrar om Chopins
"Pre-ludes Opus 28". De enskilda dikterna, som inte
har något deklamatoriskt och retoriskt inslag
utan till sin form är musikaliska, kunde man
beteckna med Agitato, Vivace, Largo, Allegro
molto, Presto, Sostenuto, Allegro appassionata.
Varje sonett innehåller ett motiv, som kom-

583

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0599.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free