Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Jean-Paul Sartre: Med döden i hjärtat. Översättning av Eva Alexanderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEAN-PAUL SARTKE
MED DÖDEN I HJÄRTAT
(Brunet, som är aktiv kommunist, inspärras
tillsammans med tjugutusen andra franska
krigsfångar i en kasern vid Baccarat.)
Den gråskära skymningen sänker sig över
murarna, över den svarta staden på andra sidan
murarna. Männen stirrar med stela blickar, de
betraktar staden genom murarna, de tänker
inte på någonting, de knappast rör sig längre,
soldatens stora tålamod har sänkt sig över
dem på samma gång som skymningen; de
väntar. De har väntat på brev, på permission,
på den tyska offensiven, det var bara ett sätt
att vänta på att kriget skulle ta slut. Kriget är
slut och alltjämt väntar de. De väntar på att
lastbilarna skall rulla in genom grindarna,
lastade med bröd och med mörker, de väntar på
tyskarna och stilleståndet, helt enkelt för att ha
ett litet stycke framtid framför sig, för att inte
gräva ned sig i det förflutna och i förtvivlan.
Brunet tänker, han har försprång framför
de andra, de tänker ännu inte på sina hustrur,
på sina hemstäder, på Freden. De väntar på
att få slå sig till ro. Långt borta i skymningen
ringer en klocka, i det förflutna. Moulu småler:
— Hör du, Lambert, stilleståndet!
Lambert börjar skratta:
— Då skulle man käka så man sprack.
— Det får vi göra på fredsdagen, säger
Moulu. Titta, en nasse!
— Var då? Var då? Alla lyfter huvudet.
I vakttornet till vänster dyker en soldat just
upp, med stålhjälm på huvudet, kulsprutepistol
i handen och handgranat i stövelskaftet.
Någon kommer att intressera sig för dem,
det förbjudna och det tillåtna kommer åter
att existera.
Alla ser mot det andra vakttornet; det är
ännu tomt, men männen väntar lugnt som man
väntar på att månen skall gå upp eller på att
10.15-tåget skall köra förbi. Nederlaget var en
stor omänsklig öken som nu åter kommer att
befolkas. I morgon eller i natt blir det
avlösning och sedan en ny avlösning, sedan lastbilar
med bröd och kanske någon som kommer och
talar till dem, en ansvarig som kommer att
visa att människornas värld har kommit
tillbaka. Det är en brutal och primitiv värld, en
värld med slavar och herrar, men vad som
helst är bättre än denna stora, bleka ångest
som de just har upplevat. I det andra tornet
syns en stålhjälm jäms med muren, så kommer
ännu ett monstrum fram, de bär emellan 6ig
en kulspruta, de monterar upp den på ett
stativ, de riktar in den mot fångarna. Ingen är
rädd, det går en dov, långsam rörelse genom
skaran, karlarna slår sig till ro; nu slår de sig
till ro, de vet att det inte är någon risk för att
porten skall öppnas igen, att en okänd order
skall rycka dem upp ur sömnen och kasta dem
ut på vägarna. De känner sig trygga.
En lång karl med stålbågade glasögon har
tagit fram ett breviarium ur fickan och läser
halvhögt.
— Han pratar för varan, säger Schneider.
Brunet vänder förargad på huvudet. Jag har
glömt de där, de har tur de, tänker han. De
624
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
