Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Martin Lamm: Problemet Eugene O’Neill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MARTIN LAMM
som att döma av titeln skulle innebära ett
credo quia absurdum, kom i stället att skildra
motsatsen, det absurda i att tro och söka locka
andra att göra det. Ty att det förra hösten
tryckta dramat "The Iceman Cometh" är
koncipierat och till stor del skrivet på 1930-talet
vet man av O’Neills egna meddelanden. Det
har dessutom, som jag skall visa, ett bärande
motiv gemensamt med "Days Without End",
ett motiv som tydligen har självbiografisk
innebörd, om också inte den bokstavliga.
Annars finns det väl knappast så olika
dramer i O’Neills på motsatser så rika
produktion som dessa två. "Days Without End"
är avsiktligt skapat med "Faust" som mönster.
Två år innan dramat utgavs skrev O’Neill, att
Goethes "Faust" står oss närmast av alla
klassiska verk. Han tillade:
Vid uppförandet av detta drama skulle jag vilja
ha Mefistofeles att bära den mefistofeliska masken
av Fausts ansikte. Ty ligger inte Goethes sanning för
vår tid just i att Mefistofeles och Faust äro
desamma — äro Faust?
Denna tankegång, som väl inspirerats av
Fausts ord "Zwei Seelen wohnen, ach! in
meiner Brust", har resulterat i att
huvudpersonen, affärsmannen John Loving, kluvits i två.
Den ene, John, representerar den faustska
sidan av hans väsen, under det den andre,
Loving, är hans Mefistofelesjag. Loving är
försedd med en mask, som liknar Johns dödsmask.
Det är denna del av Lovings jag, som i det
längsta kämpar emot frälsningen och anlägger
en cynisk och hånfull syn på de av en katolsk
abbé framförda argumenten. Då John i
slutscenen gör sin religiösa bekännelse, faller
Loving ned vid korsets fot, och den inre
splittringen är helad.
De olika sociala och religiösa åskådningar,
som John Loving i dramat genomgått alltsedan
ungdomen, stämma ungefär med den
uppfattning man har om O’Neills egen
utvecklingsgång. Alldeles som i Strindbergs "Brott och
brott", som "Days Without End" påminner
om, är emellertid omvändelsen inte
huvudmotivet och inte främst vållad av trosstrider.
Hjälten gör sin övergång till katolicismen, som
O’Neill för övrigt sedan inte har velat erkänna
som personlig, för att rädda sin hustrus liv,
som han själv satt i fara.
Här ha vi motivlikheten med "The Iceman
Cometh", fastän utgången är en annan.
Affärsmannen John Loving har gjort ett utkast till
en roman, där han i förklädd form behandlar
ett otrohetsbrott gentemot sin hustru. Då han
för att pröva hennes känslor berättar detta
utkast för sin hustru, som just håller på att
tillfriskna efter en svår sjukdom, genomskådar
hon, att det är ett äktenskapsbrott som han
själv begått, och blir så förkrossad att hon
svävar mellan liv och död. Hon beskyller
honom för att i sitt hjärta ha önskat hennes
död, och hans Mefistofelesjag, Loving,
anklagar honom för att ha mördat henne, mördat
kärleken. Det är för att få behålla henne som
han i en gammal kyrka anropar den korsfäste
om förbarmande. Då detta skett kommer budet
om att hustrun tillfrisknar, och i mystisk extas
utropar han i styckets slutreplik: "Livet ler på
nytt med Guds kärlek, livet ler med kärlek."
Det är samma nietzscheanska tro att livet
består i glädje som finnes i "Lazarus Laughed"
och som tidigare i dramat utdömts.
Att O’Neill inte skulle bli stående vid denna
lösliga optimism kunde man gissa sig till.
"Days Without End" utkom 1934. Under de
närmaste åren arbetade O’Neill på det drama
som hösten 1946 kom upp på scenen under den
bibliskt klingande titeln "The Iceman Cometh".
Det är ett drama om livsångesten likaväl
som "Days Without End" — på ett ställe
antydes att iskarlen egentligen är döden — men
det förkastar all form av livstro och alla försök
till billig frälsning. Huvudpersonen,
handelsresanden Hickman, gör ett försök att muntra
upp sina av dagligt rus förslöade kamrater på
636
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
