Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Arnold Ljungdal: Litteratur och klasskamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNOLD LJUNGDAL
på en ny och friare formgivning:
pseudomor-fosens osjälvständiga underkastelse under de
klassiska idealen och förebilderna uppfattas
nu över lag av bourgeoisin som föråldrad och
hindersam. Man brukar i litteraturhistorien
gärna framställa denna omsvängning som en
nationell germansk reaktion mot den "franska"
smakens ensidiga välde. Men även om en sådan
tendens otvivelaktigt spelar in i de nordiska
länderna, så visar redan en flyktig blick på
den estetiska diskussionen att den aldrig är
utslagsgivande. När t. ex. Lessing i "Laokoon"
och i sin "Hamburgische Dramaturgie" i
Tyskland öppnar angreppen mot klassicismens
formgivning, så hämtar han sina mest slagkraftiga
argument inte från Aristoteles utan från
fransmannen Diderot. Vi måste även komma ihåg
att den ideologiskt som stilistiskt mest
banbrytande representanten för den revolutionära
riktningen likaledes är en fransman: det är
Rousseau.
I denna kamp mellan gammalt och nytt i
litteraturen måste — som rimligt är — den
estetiska omvärderingen av gångna epokers insats
komma att spela en betydande roll. Med säker
historisk instinkt griper bourgeoisin i sin
uppgörelse med pseudomorfosen tillbaka till den
tid när det unga borgerliga skapandet ännu
inte hade hunnit insnöras i klassicismens
tvångströja: den griper tillbaka till
renässansen, som den i medveten polemik mot
absolutis-mens och upplysningens företrädare framställer
i en mer eller mindre förklarad dager. Man får
emellertid akta sig för att uppfatta denna
omvärdering av det förflutna som en process av
övervägande vetenskaplig innebörd.
Naturligtvis har den även en objektiv sida och
naturligtvis kan det med en viss rätt sägas att det
är nu som kritiken på allvar "upptäcker" en
Shakespeares, en Rembrandts eller en Spinozas
storhet. Men det betyder för ingen del att man
skulle infoga deras verk i något slags
oföränderligt sammanhang med anspråk på giltig-
♦
644
het för all framtid. Vad som sker är snarare
att det åter förvandlas till ferment i en levande,
organisk verklighet: det blir till en lösen, ett
fältrop, ett baner. I likhet med vad som är
fallet vid varje produktivt tillägnande träder
det filologiska intresset avgjort tillbaka för det
pragmatiska.
3
Naturligtvis är den gjorda framställningen
starkt förenklad. Vi har av rimliga skäl måst
inskränka oss till att ånge de viktigaste
etapperna i den process genom vilken borgerskapet
under senare hälften av 1700-talet frigör sig
från det ideologiska arvet från absolutismen.
Om vi från studiet av denna allmänna
utvecklingstendens övergår till en analys av de
enskilda fallen, så finner vi emellertid att
emancipationskampen sällan försiggår efter något
entydigt schema: snarare antar den formen av
en rad individuella lösningar, där de motsatta
impulserna förenas i en mer eller mindre
personligt betingad syntes.
Låt oss för att belysa problemet dröja en
stund vid den centrala litterära gestalt som
i sig sammanfattar de flesta av tidens andliga
strömningar samtidigt som han kanske bättre
än någon annan illustrerar de praktiska
svårigheter som bourgeoisins kulturella
representanter har att kämpa med under absolutismen:
Goethe.
De grundläggande yttre omständigheterna
kan kanske förutsättas bekanta. Född i
Frankfurt och tillhörande en gammal förnäm
patri-cierfamilj kom Goethe efter slutad skolgång
till universiteten i Leipzig och Strassburg för
att läsa juridik. Där gjorde han bekantskap
med den litterära riktning — "Sturm und
Dräng" — som i Tyskland markerar den
borgerligt revolutionära oppositionens
definitiva genombrott och anslöt sig med liv och
själ till dess program. Goethes två första mer
betydande arbeten, skådespelet "Götz von Ber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
