Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Arnold Ljungdal: Litteratur och klasskamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR OCH KLASSKAMP
lichingen" och romanen "Werthers lidanden",
är bägge typiska exponenter för Sturm und
Dräng, laddade till bristningsgränsen med
radikala idéer och ett ungdomligt, himlastormande
trots. I "Götz von Berlichingen" är hjälten en
av ledarna för det stora tyska bondeupproret
1525, som skildras med omisskännlig sympati.
En ännu starkare verkan på samtiden fick
"Werthers lidanden", som i en förebildligt
enkel och naturlig form ger uttryck åt den
sentimentala riktningens grundläggande patos:
den känslomässiga revolten mot libertinismen
och förkärleken för den borgerliga
familjeidyllen. Men inte nog med det. Goethe har
i "Werthers lidanden" inlagt en tydligt
tendentiös skildring av den för borgerskapet
förhatliga adliga ståndshögfärden — man har
i allmänhet inte observerat att det är sårad
klasskänsla som närmast driver Werther till
hans självmord — och den sista meningen
i boken är en udd mot kyrkan. ("Ingen präst
följde honom till graven.")
Sturm und Drang-åren — tiden mellan 1771
och 1775 — är för Goethe en period av
överströmmande poetisk aktivitet. Vid denna tid
tillkommer inte bara "Götz von Berlichingen"
och "Werthers lidanden" utan även
"Pro-metheus"-fragmentet och första utkastet till
skådespelet "Egmont" — liksom "Götz von
Berlichingen" betecknande nog med en
om-störtningsman som hjälte — ävensom de
centrala och mest levande partierna i det verk som
skulle bli Goethes största litterära insats, hans
andliga testamente: dramat om Faust. Vidare
en rad underbara kärleksdikter, ballader och
odén — kanske de mest betagande han
någonsin skapat. Lyriskt är de epokgörande. Med
geniets obekymrade nonchalans sopar Goethe
undan århundradens damm från den poetiska
diktionen och låter de nötta klassiska
metaforerna framstå som nytvättade, med en sinnlig
åskådlighet och glans som ännu i dag kommer
läsaren att kippa efter andan. Den poetiska
"revolution" som Wordsworth och Coleridge
tjugufem år senare inleder i England, när de
— med uppbåd av ett ansenligt teoretiskt
maskineri — vill lära sångmön att tala
vardagens och medelklassens språk, har Goethe
till synes utan spår av tvekan eller
ansträngning förverkligat redan i sin
ungdomsdiktning.
Vändpunkten i denna kurva betecknas av
året 1775. Det är detta år som Goethe träder
i tjänst hos hertigen Karl August i Weimar.
Därmed är Sturm und Drang-perioden i stort
sett avslutad: vad som sedan följer är den
borgerlige revolutionärens omvandling till
aristokratisk hovman och minister. För den
officiella Goethe-uppfattningen framstår denna
utveckling som en ytterst organisk och
natur-betingad process: ungdomsåren med deras
oklara och jäsande oro är till ända och
diktaren träder renad och luttrad in i
mannaåldern för att nu skapa sina stora och
oförgängliga mästerverk och utveckla de rent
"mänskliga" sidorna av sitt väsen till den
oåtkomliga höjd som eftervärlden i mer än hundra
år beundrat hos Goethe.
Tyvärr finns det knappast någon möjlighet
att karakterisera denna typ av
historieskrivning på annat sätt än som ren och skär svindel.
Visserligen skulle det vara missvisande att
— som ibland skett — framställa Goethes
anställning hos hertigen av Weimar som ett
medvetet förräderi mot de borgerliga intressen
som han tidigare förfäktat: tvärtom är det
troligt att han från början drevs av en politisk
ambition av mindre vanliga mått. I den unge
hertigen Karl August ansåg han sig ha funnit
ett redskap som skulle hjälpa honom att
förverkliga den omdaning av det tyska
samhällslivet som han drömde om. Goethes första
ministertid är också en period av rastlösa
reformer på alla områden. Men motståndet
från de gamla makterna var för starkt. Läser
man Goethes dagboksanteckningar och brev
645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
