Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - C. G. Bjurström: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN PARIS
Lucs ångest kommer i förgrunden, desto fastare
blir skildringen. Man sugs som i en malströms
allt snabbare virvlar ner mot det gåtfulla,
lockande tomrum som är Marcelle, tills allt
brister vid mordet på madame Monge. En
svaghet är dock de utdragna
Parisbeskrivningarna, som emellertid är utmärkta i sin
genre.
Den tredje medtävlaren om Le prix des
cri-tiques, Julien Blanc, erhöll ett tröstpris i form
av Le prix Sainte-Beuve, som utdelas fyra
gånger om året. Hans stora roman "Seule la
vie ...", som hittills omfattar två delar,
"Con-fusion des peines" och "Joyeux, fais ton
four-bi...", bär självbiografins prägel. Det är
ett beklämmande människoöde vi konfronteras
med: en föräldralös pojke som vandrar från
uppfostringsanstalt till uppfostringsanstalt. Han
har inte lust till något av de arbeten man sätter
honom till; överallt går det illa för honom.
För att slippa undan anklagelse för en stöld,
som han inte har begått, tar han värvning.
Men militärlivets hårda disciplin och grymma
innebörd blir honom snart outhärdlig. Han
deserterar men infångas efter en kort tid och
skickas till en straffbataljon i Nordafrika,
bestående av f. d. brottslingar, de s. k. "joyeux".
Romanens andra del beskriver livet vid
straffbataljonen i öknens utkant och innehåller de
mest fruktansvärda skildringar av livet i
förläggningen. Homosexualitet är här som i
uppfostringsanstalterna resultatet av det isolerade
livet bland enbart män, och alla är mer eller
mindre behäftade med könssjukdomar, som
de ådrar sig i byns bordell på
avlöningskvällarna. Huvudpersonen, som blivit
sjukvårdssoldat, tar sin tillflykt till studier, och hans
arbete i sjukstugan skänker honom för första
gången en sorts osjälvisk tillfredsställelse.
Den första delen är avgjort den mest lyckade.
Den person vi möter hos Blanc är för den
normalt funtade läsaren knappast en angenäm
bekantskap. Hans självmedömkan och vägran
att befatta sig med arbeten som han anser vara
honom ovärdiga är inte ägnade att väcka vår
sympati, men vi kan inte undvika att hans
enträgna försvarstal oroar och besvärar oss.
Vi känner oss skyldiga inför honom, vi får en
dunkel känsla att om det har "gått illa" för
honom, är det för vår skull. Visst genomskådar
vi den sentimentalt färglagda skildringen av
hans barndom och hans mor, som uppenbart
är avsedd att väcka vår medkänsla och liksom
ursäkta felstegen. Vi känner hur lögnen klibbar
fast vid den påstådda uppriktigheten, lögnen
som enligt Blancs eget medgivande till slut
blir omedveten, ögonblicklig och utan
egentligt ändamål. Men samtidigt känner vi oss som
medbrottslingar till en samhällsordning som
behöver uppfostringsanstalter och fängelser för
att bestå. Det är där lögnen och hyckleriet har
inpräntats i de olyckliga som av en eller annan
anledning inte genast fogat sig i "ordningen",
det är vårt fel om de nu kommit därhän att
de i omedvetet självförsvar griper till lögnen
och rentav föredrar den även då den inte
behövs.
Den andra delen saknar den personliga ton
som var den förstas förtjänst. Skildringen av
"les joyeux" närmar sig memoarstilen, och de
patetiska utfallen eller autodidaktens
reflexioner griper oss inte. Huvudpersonen glider i
bakgrunden för att lämna plats åt goda men
episodiska porträtt av olyckskamraterna. Det
gripande i det ivriga, naiva försvarstalet
er-sättes av en mera medveten, mindre
ursprunglig och äkta anklagelse, som inte når oss på
samma sätt.
Ungdomsbrottslighet, uppfostringsanstalter
och homosexualitet är motiv som lär vara
välbekanta för årets mest intressanta debut, Jean
Genet, som erhöll Le prix de la Pleiade för
sin enaktare "Les Bonnes" (utgiven i
tidskriften Arbalète N° 12) och för en hittills outgiven
roman, "Haute surveillance". Genet är inte
i egentlig mening en debutant, han har redan
655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
