Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
"Vi, som efter hennes död bevittnat de
tusentals underverken i hennes namn ...", eller:
"Till sist måste hon ned på sjukbädden, även
där hårt ansatt av sina kamrater i klostret, som
ville veta hennes hemlighet, och av djävulen,
som i det längsta ville oroa hennes trygghet."
Är det "underverk" och en äkta djävul även
för S.? Det är åtminstone för undertecknad
inte helt likgiltigt att veta "var man har"
författaren, då det gäller ett arbete av denna art
och halt. Hur mycken vikt man bör tillägga
hans ytterst superlativa omdömen om denna
Teresas personlighet och inflytande har jag
inte en aning om, men då han säger: "I det
andliga Frankrike av i dag är Teresa av
Jesusbarnet en av de väldigaste impulsgivarna", bör
det kanske preciseras att "andlig" här betyder
katolsk eller troende och att det finns ett annat
Frankrike, för vilket hennes betydelse är lika
med noll och hennes extatiska utgjutelser en
chiffer utan nyckel.
S. har vidare två kortare essayer om den
produktive idédramatikern Gabriel Marcel och
den tyska mystikern Gertrud von Le Fort, båda
konvertiter. Om den förre heter det: "i svensk
kritik har hans namn veterligen inte figurerat",
om den senare: "I Sverige är veterligen hennes
namn aldrig nämnt." I båda fallen kan S. alltså
veterligen tillskriva sig upptäckaräran. Han
hade inte kunnat det, om han saknat just några
av de egenskaper, som gjort honom själv till
den alltid fängslande, ovanlige, stimulerande
och — dess bättre — ofta retsamme skribent
han är: en älskvärd ungdomlighet och
friskhet, initiativ, entusiasm och en livlig
motvilja för banala attityder och allfarvägar. Han
kan ge sig blottor och gripa till överord, men
vem ser inte att hans febrila tempo och
hetsighet hör till hans dygder och är en utmärkt
tillgång för en kritiker, när de paras med varm
kärlek till ett ämne, samvetsgrannhet, metod
och — trots allt — självbehärskning?
Återstår de två längre studier han ägnat
Mauriac och Bernanos. Om den senare kan jag
fatta mig kort: den stod nyligen att läsa som
fristående essay i dessa spalter. S. har känt
sig starkt dragen till denne originelle,
passionerade och stridbare man, som inte är "en
författare i vanlig mening" utan "en profet,
satt att tolka Guds vilja för sitt folk"; en av
dessa desperata sanningssägare av Bloys och
Péguys ättelinje, som evigt befinner sig i kon-
flikt och opposition och med ursinnigt patos
anklagar sina medmänniskors cyniska
likgiltighet för de högsta tingen. Han tecknar också
denna pittoreska figur con amore, i välfunna,
kongenialt inspirerade ordalag och med
effektivt insatta detaljer; erinrar om hans släktskap
med Dostojevskij, hans förmåga att ge sina
läsare "ett konkret intryck av det
övernaturligas faktiska realitet" och "demoniens makt
över människan"; manar fram en van Goghs
konvulsiviska landskap för att ge oss en idé
om hans visionärt bildskapande fantasi och
betonar hans unika, helt isolerade ställning i
samtidslitteraturen, hans radikala brytning med
den "konventionella efternaturalistiska
psykologien" och karakteriserar slutligen hans stil
som "ett furiöst språk, bondskt, mustigt,
demoniskt inspirerat, flammande i visuell prakt,
exploderande i knutna klubbslagsliknande
domssatser". Kort sagt, en förträfflig,
genomträngande, välformulerad analys, där allt det
väsentliga kommit med och mannens
fysionomi träder fram med skarpt konturerade
drag — besjälad, fanatisk, primitiv och
oputsad, underligt inaktuell, liksom hämtad ur en
svunnen ålders bildarkiv.
Jag kommer så till den utförliga studien
över Mauriac, som gett boken dess namn.
S. har tidigare (1934) ägnat denne författare
ett kapitel i "Den kristna falangen". Man
finner med någon förvåning att flera avsnitt
ur denna äldre text nu går igen, med vissa
uteslutningar, tillägg och omflyttningar. Det nya
har i övervägande grad refererande karaktär.
(Arbetet i sin helhet lämnar kanske väl stort
utrymme åt sådana redogörelser, inalles för
ungefär fyrtiofem olika texter och en del
oskäligt utdragna.) S: s uppfattning och
litterära värdering av Mauriac faller i stort sett
samman med min egen, i min bok "Ebauche
d’une figure" (1945) — med en högst
väsentlig skillnad vad utgångspunkten beträffar. S.
bedömer honom som kristen, för egen del får
jag väl räkna mig till de "avkristnade läsare",
för vilka en viss sida av hans psyke och
därmed hans författarskap är "svåråtkomlig",
men därför ingalunda med nödvändighet hans
"romankonst". Hela min framställning hade
tvärtom till förutsättning den beundran jag
har för hans litterära förtjänster. Däremot är
det naturligtvis så att jag i likhet med många
andra "saknar varje gehör för Mauriacs reli-
670
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
