Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Incvar Holmer : Pappersrosor. Bonniers 1947.
5:50.
Ingvar Holmer debuterade förra året med
diktsamlingen "Betraktat", spröd tankelyrik
med inslag av fina stämningsbilder. I den nu
utgivna samlingen novelletter visar han
emellertid att han är betydligt längre kommen som
prosakonstnär. Motiv och miljöer är i stort sett
desamma i "Pappersrosor" som hos många
andra unga novellister. Ingvar Holmer skriver
liksom de om besvikelser, om pinsamma
upplevelser, om olyckor burna under en mask av
överlägsen säkerhet. Men han har oftare än
de flesta en egen ton över berättelserna,
framför allt en medkänsla med människornas
lidanden, oftast strängt återhållen och nästan aldrig
sentimental. Det är synd om den sadistiske
löjtnanten, som låter en underlydande välja
mellan kroppsaga och rapport, liksom det är
synd om alla andra som utan att veta varför
dras åt olika håll i tillvaron.
Det är främst stämningar Holmer skildrar,
inte så mycket förlopp. Han kan utan många
ord få ett rum att vibrera av återhållna känslor,
och han kan fånga mycket av det outsagda i
en skenbart ointressant situation. Speciellt väl
lyckas han nog när han just inte bryr sig om
någon historia, utan bara ger en situation: det
bortkomna unga paret, som inte lyckas
övervinna sin blyghet i skoaffären, den blinde
pojken, som tar ett fågelägg i sina känsliga
händer, eller bara en båt som lägger ut eller
ett tåg som går — allt blir små tysta dramer,
där strömmarna kommer och går i de psykiska
kraftfälten.
I sina mer utförda historier kan Holmer
tyckas väl mycket hemfalla åt "artisteri",
poängerna blir ibland en smula påtagliga.
Annars måste man nog räkna honom till de
intressantare bland det senaste årets
debutanter, till dem som inte åker snålskjuts på ett
mode utan framträder först när de börjat finna
en egen uttrycksform. Och pappersrosor är nog
en för blygsam artbestämning på hans små
blommor. Åke Runnquist
Eva Malmquist: Under akaciorna. Bonniers
1947. 7: 50.
Eva Malmquist visade med "Karusellvisan"
att hon var en bekantskap värd att göra.
Ehuru betydligt anspråkslösare än debutroma-
nen jävar "Under akaciorna" på intet sätt detta
omdöme. Den innehåller en samling
pastisch-artade noveller, som härma såväl den folkliga
tragikomedin som Hjalmar Bergman, små
som-marlätta, fladdrande ting, av vilka ingen är
av större betydenhet utom den längsta, "Saga
23 juni", vilken i sin raffinerade
konstmässig-het närmar sig det perfekta. Men i alla finns
det allvar bakom snurrigheten och god
människokännedom bakom det lättsinniga sättet att
leka kalejdoskop med människoöden.
Elisabeth Tykesson
Edmond Buchet: Vredens barn. Översättning
från franskan av Herbert Friedländer.
Ljus 1947. 7: 50.
Den schweiziske, högt kultiverade chefen för
det ansedda parisförlaget Corréa har också
författarambitioner. Tyvärr, frestas man
till-lägga efter att ha läst den nu översatta
romanen, som bara varierar ett antal utslitna
tjugo-talstemata och till sist låter dem drunkna i
sammanbrottets kakofoni. Välbekant från Gide
och dennes lärjungar är sålunda motivet med
den reformerta miljöns ödesdigra
livsfientlighet, den puritanska uppfostrans vådliga följder
i form av känslolivets pubertetsmässiga men
livsvariga klyvning mellan kärlek och drift.
Dylika tongångar ha kombinerats med det
från Mauriac hämtade motivet med en
tyrannisk moder, som förkväver sina båda söner.
Här tillkommer, att hon i vild moralsadism och
svartsjuka hetsar den svagsinte av bröderna att
mörda sin i skygghet älskade svägerska, för
svärmodern dubbelt förhatlig i sin förening
av katolsk livsstil och livsbejakande
sensualism. Den verkligt sjuke är alltså den store
psykoanalytikern själv. Blott i samlivet med
prostituerade förmår han avreagera sitt trots
mot modern och puritanismen, medan
förhållandet till hustrun förblivit halvt och tvunget.
Tanken på den hela kärlek utan åtskillnad
mellan fysiskt och psykiskt, som hon uppnått
med sin tyske älskare och som förenat dem
i döden, är den bedragne läkaren särskilt
plågad av, eftersom han för alltid är utestängd
från den upplevelsen. Men efter hand kommer
han att betrakta den som under och mystik
samtidigt som den egna sjukdomsinsikten växer
fram. Epilogen är på tok för utdragen och
676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
