Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
därigenom onjutbar. Ett visst intresse väcker
däremot berättartekniken, som låter de
med-agerande omväxlande återge ett avsnitt av
händelseförloppet ur sin speciella synvinkel
och därigenom ge detta och varandra skiftande
belysning. Översättningen är rätt hygglig men
inte fri från konstigheter. Man undrar t. ex.
vad "nationalrådet" varit för institution i tredje
republiken. Troligen står det i texten "conseil
national", varmed åsyftas den fulltaliga
konseljen under statschefens presidium, varför
uttrycket måste omskrivas. Holger Ahlenius
Lisa Matthias och P. A. Fogelström: 13
ödesdigra år. Beyronds förlag
1947. 24: —.
Fru Lisa Matthias och redaktör P. A.
Fogelström har sammanställt en skildring av vår
egen tids historia av säreget slag: de har
samlat tidningsurklipp — nästan uteslutande
svenska men även några utländska — från
början av 1931 till slutet av 1946 (vilket inom
parentes sagt synes göra femton, inte tretton,
år). Det har blivit en massiv kollektion på
3 435 nummer och täckande 879 sidor förutom
voluminösa register. Förvisso förtjänar detta
gigantiska samlar- och urvalsarbete att belönas
i form av en livlig uppskattning från
allmänhetens sida.
Verkets mest fängslande och samtidigt
otvivelaktigt värdefullaste del är de talrika citat
ur svenska tidningar som illustrerar hur den
svenska opinionen reagerade inför världshän-
delserna. En reflexion som man gör när man
nu åter läser dessa uttalanden är att det tyska
inflytandet måste ha varit ofantligt starkt i vårt
land under 1930-talet och ett långt stycke in
i vårt eget decennium. Läs t. ex. vad en viss
press skrev om Fredrik Bööks och Sven Hedins
Tysklands-böcker! Eller den sötsliskiga
Hitler-intervjun i Stockholms-Tidningen den 5 sept.
1936! Även den tillhandahållna
repetitionskursen i agitationen mot flyktingar, som
särskilt från akademiskt håll inleddes 1938—39,
är mycket nyttig. De rena nazisterna slutligen
får även de framträda och visa sina talanger.
Det sista ordet ges f. ö. till en av dem: boken
avslutas med kontraktsprosten Ivar Rhedins
begråtande av de tio nazistkoryféernas
avrättning i Nürnberg.
Det är lärorikt att åter läsa allt detta,
framför allt därför att det påminner oss om hur
löst åsikterna sitter hos en hel del gott folk
och hur naturligt det faller sig för många att
slunga allt vad de tidigare har omfattat eller
trott sig omfatta, i förhoppning att på så sätt
kunna tillköpa sig någon favör av dagens
makthavare. Vår kultur måste uppfattas som en
fortgående strävan att hävda vissa värden i
kamp både mot dem som aldrig har
tillgodogjort sig dem och mot de fanflyktingar som är
beredda att vid första bästa påfrestning springa
ifrån alltsammans. Ingen utförde under och
före kriget en större uppgift i den kampen än
Torgny Segerstedt. Att han ymnigt citeras i
"13 ödesdigra år" är därför i sin ordning.
Åke Thulstrup
TEATER OCH FILM
Teater
Cyrano de Bergerac av Edmond Rostand.
Oscarsteatern.
Född i går (Born Yesterday) av Garson Kanin.
Nya Teatern.
Solfjädern (Lady Windermere’s Fan) av Oscar Wilde.
Vasateatern.
Kranes konditori av Helge Krog efter Cora Sandels
roman. Dramatens stora scen.
Hjälten på den gröna ön (The Playboy of the
Western World) av J. M. Synge. Dramatens lilla scen.
Tjuvarnas bal (Le Bal des Voleurs) av Jean Anouilh.
Boulevardteatern.
Vad duger egentligen Rostands "Cyrano" till i
våra dagar? Enligt min mening inte till så värst myc-
ket, men man kan alltid inviga teatrar med den;
därmed naturligtvis inget fult sagt om dessa kulturtempel,
men en invigningsföreställning — det får man
nämligen kalla den nya regimens upptakt på Oscarsteatern
— kan av traditions och hänsyns makt inte så lätt
undvika utstyrsel och briljant ytkonst. I teaterchef
Bränners fall tillkom också den omständigheten att
övergången från Wallyrepertoaren inte fick bli alltför
tvär.
Är "Cyrano" romantik? Om det hade varit det ändå!
Om där hade funnits en äkta känsla, ett innerligt
uttryck, en poesins stråkton i stället för detta retoriska
mässingsknatter och alla dessa överarbetade
deklamationsnummer. Om det bara hade varit tre akter ändå!
Så långt går det nämligen bra: som pojkäventyr och
tokiga förvecklingar, festliga upptåg och åtminstone
två innehållsrika och originella scener: den dumt dris-
677
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
