Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
som inte vilar på den nakna sanningen är inte
mycket värd och blir bara opium för folket.
Därför att de stora oförskräckta uppröjarna
får i sitt följe ett band eftersägare som river
ner och rotar i moraset bara för att verka
up to date får man akta sig att avfärda det
tragiska reaktionssättet som en pervers
moderörelse.
De som klagar på den moderna litteraturens
rotande i elände och orenlighet brukar
motivera det så, att eftersom livet är en strid och
tillvaron grå för de flesta, så bör böckerna
skänka fantasin den glädje och skönhet som
verkligheten saknar. De bör förkunna ideal att
sträva emot och de bör berätta om harmoniska
människor, som det går bra för därför att de
uppställt de rätta målen och arbetat för att nå
dem. Gott och väl, sådan litteratur har sitt
berättigande om den är sann, och dessutom
fyller den rena förströelselitteraturen, som det
sannerligen inte är någon brist på, ett legitimt
behov. Men de människor som talar
högljud-dast för litterär escapism är i allmänhet inte
människor som har det dystert och besvärligt
utan sådana som i sin livsföring konsekvent
praktiserar escapism. Sådana som kringgår det
obehagliga, som vänder sig bort från nöden
och skyr alla problem av "obehaglig" natur.
Sådana som när de läste Koestlers "Blandad
transport" vägrade att tro på någon verklighet
bakom och som avfärdade
koncentrationslägrens fasor som greuel ända tills Belsen- och
Buchenwaldfilmerna kom. Denna grupp av
människor är så stor att den i själva verket är
den förhärskande, den är den kompakta massa
av vanetänkande och kallsinnig egoism mot
vilken den moderna litteraturen riktar sina
murbräckor. Man kan alltså vända på steken
och säga: litteratur är inte escapism utan
medel mot escapism. På varje stackars sate
som gjort sig förtjänt av en stunds glömska
över en rolig bok går det tio aningslöst
förnöjda som genom böcker behöver väckas till
insikt om hur de stackars satarna har det när
de inte läser roliga böcker eller går på bio,
hur det onda livet gestaltar sig och hur det
ser ut i människopsykets skrymslen. Ett liv
utan denna insikt må förflyta angenämt, men
det är medmänskligt värdelöst, ödsligt glättat
och illa rustat mot tillvarons obehagliga
överraskningar, som inte ens den försiktigaste
undgår. Den stora allmänhet som med
friskspor-tare och kåsörer som applåderade
sanningssägare förfasar sig över de nya författarna
gjorde klokt i att till omväxling se på
litteraturen ur den synvinkeln. Georg Svensson
693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
