Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Hjalmar Gullberg: Den ofruktsamma. Ur ett drama av Federico Garcia Lorca - I. Vid sykorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN OFRUKTSAMMA
barnets skull, och hon fortsätter att ge sig i
förhoppning om barnet men aldrig för sitt nöjes
skull. Och följden blir att du är tom, säger
en gammal erfaren kvinna till henne. Mannen
menar att livet är behagligare utan barn och
han är glad att han inte har några. Och vi har
ingen skuld i det, hävdar han. Och vad sökte
du hos mig? frågar hon då. Han svarar: Dig
själv. Det är en synpunkt och inställning som
är henne främmande och förhatlig. Det finns
en annan man, och hon vet att denne skulle
skänka henne det enda hon åstundar. Men
hennes ära förbjuder henne att känna en annan
man. Varenda kvinna har blod nog för fyra
eller fem barn, säger hon till den gamla, och
om hon inte får dem blir blodet förgiftat,
såsom det håller på att gå med mig. När hon
fått den slutliga vissheten om sitt öde och
mannen närmar sig henne, därför att hon är
vacker och han har lust, stryper hon honom.
Såsom Lorcas Yerma drömmer sig till döds
om det barn hon aldrig skulle få, hade en
annan kvinna av spanskt blod, hon som kallar
sig Gabriela Mistral, diktat sin förtvivlade
sång om den ofödde:
Jag bad: en son! — som på ett träd de bara
grenarna om en dryck ur vårskyns brunn.
En son med Kristusögon, stora, klara,
med högvälvd panna och med känslig mun.
Hans armar om min hals — och livets floder
strömmande rikt ur bröstet som jag gav ...
En våg av kärlek skulle från hans moder
gå som en vällukt över jord och hav.
Här följer några prov på lyriken i "Den
ofruktsamma. Den är sparsammare än i
"Blodsbröllop" men har samma intensitet. Den är
enkel ibland och dunkel ibland i sitt moderna
bildspråk. Som poet har Lorca skapat en djärv
enhet av konstlyrik och folkvisa; tongångar
från kristen hymn och hednisk besvärj elsevers
blandas i detta drama med det lantliga ekot
av herdesnäckors och vallhorns låtar.
I
VID SYKORGEN
Yerma sitter vid sin sömnad och drömmer.
Varifrån kommer du, älskling, mitt barn?
"Från krönet på den vassa kylan."
Vad begär du, älskling, mitt barn?
"Dina varma kläder att mig skyla."
Hon trär på tråden.
Låt grenarna svaja för sol och vind
och källorna sprudla runtomkring!
Som om hon talade med ett barn.
På gården skäller hunden,
i träden vinden susar.
Oxarna bölar mot herden
och månen mina lockar krusar.
Vad önskar du, barn, från fjärran?
Paus.
695
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
