Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Folke Fridell: Synd full skapelse. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKE FRIDELL
vara riktigt genomärlig så finns väl än i dag
något kvar från den tiden fast jag inte sjungit
en ton sen jag var tio år.
Mor bröt med armén för min skull och fick
utstå smälek och hot om straff efter döden.
Far ville jag skulle studera. Mina bröder hade
alla börjat på fabriken långt innan de slutat
skolan men jag skulle sparas för högre
uppgifter. Jag minns hur jag avundades pojkarna
när de fick gå arbetsklädda och äta snus som
de andra jobbarna. Ändå glodde de svart
syskonhat när de såg hur jag fick ligga om
morgnarna och åka tåg till stans realskola med
ring kring mössan som överklassens barn. Så
här efteråt kan jag förstå brödernas
animosi-tet. Jag var en liten parasit som de fick göda.
Jag tror också de genomskådat mitt elände
långt före far och alla de andra. Barn är
skarp-ögda på den punkten. Redan tidigt fick jag
den obehagliga känslan att mina bröder var
betydligt intelligentare än jag och att de visste
om det. Detta är en bekännelse från min sida
som det är svårt att komma fram med än i dag,
när två av bröderna är döda och en står vid
sidan i förvärvsarbetet. Hela
underbarnshistorien berodde på en tillfällighet; att jag hade
lätt att lära visramsor utantill innan jag kunde
gå ordentligt. För resten sjöng bröderna bättre
än jag. Men de hade fått vara i fred ända tills
de vuxit sig till lite mansvisdom. De tyckte
det var pigaktigt att vara rar och uppträda
offentligt.
Lätt var det inte i realskolan. Pojkarna
från övervärlden handskades ovarsamt med ett
proletäryngel och redan efter första läsåret
kom jag hem kuggad och grinig. Atmosfären
i hemmet blev gråtvåt som i en ångbastu. Far
tog det hårdast för han hade liksom satsat alla
sina förhoppningar på lillgrabben och nu
tyckte han väl att det egna livet förlorat all
mening när jag också misslyckats. Mor tog
det lugnare för dels hade hon fått den hårdaste
stöten när jag solosjöng "Internationalen" och
dels gick hon och ängslades för att hatgruppen
skulle få rätt. Stannade jag hemma kunde hon
dag från dag ta en dust med vilddjuret i mig.
Också bröderna såg snopna ut för de hade
i all hemlighet levat högt på min lärdom och
snodden på skolmössan hade glittrat ett litet
skimmer också över dem.
Dagen efter började jag på fabriken.
Det låter så förbannat alldagligt detta:
misslyckats med studierna och börja jobba i stället.
Någon annan väg är väl inte möjlig. Och
ändå...
Det var ingen vanlig fabrik eller också var
den så vanlig att alla våra öden fick forma sig
efter detta vanliga. Fabriken var allt livs öde.
Också ägarnas, hur underligt det än låter.
Kanske är det en plåga också för dem som
befalla, detta ständiga påhäng av kuslig
ödesuppgift. Beroendet var totalt; fabriken var den
mäktige kring vilken allt måste rotera. Inför
dess mäktiga stålvilja måste alla böja sig.
Den var gammal. Traditionsrötterna
slingrade sig bakåt genom sekler och dess grepp
omkring människorna var så kraftigt att
ingenting kunde bryta sig ut. Många olyckstillbud
hade den uthärdat; socialismen kom med sin
lära om individuell frigörelse och tvingade
fabrikens maskineri att stanna för någon
historisk sekund; eldsvådor härjade; våldsamma
vintrar tvingade fabriksturbinerna till tystnad;
direktörer misskötte sig eller levde upp
kapitalet i främmande länder.
Men ingenting kunde ta lovén av fabriken.
Den segrade alltid och familjen som ägde den
segrade också. Det hjälpte inte hur mycket
enskilda medlemmar trasslade till; innan
konkurs och katastrof satte in hade man klarat
hela affären och fabriken malde som förr i de
goda tiderna.
Den var som en allslukande djävul denna
svarta fabrik som ödet kastat ut i det mörka
skogslandet där det innan bara funnits en rik
godsägare på tusentalet fattiga torpare. Fabri-
710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
