- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
709

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Folke Fridell: Synd full skapelse. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SYNDFULL SKAPELSE

mig gallhojta de hårda kamporden. Och det
hände inte sällan att far gick till
halleluja-mötena för min skull.

Det blev ett förskräckligt rännande hit och
dit och en undantagsställning som var rena
tortyren. Gjorde jag något rackartyg blev det
nästan landssorg. Skammen stod tät kring far
och mor. Kunde jag inte svara på en fråga
i skolan så spreds den förskräckliga nyheten
över hela samhället. Högfärden över byns
underbarn blandades med skräcken för att jag
inte skulle hålla måttet. Man fordrade allt av
en snorig unge och det gick naturligtvis galet
i längden.

Jag hämnades på mor en gång när hon
ryckte mig från lekvärlden. Som vanligt skulle
jag sjunga i frälsningsarmen och mor hade
egenhändigt gjort en liten näpen text med
lokalt innehåll. Det var en smula revybetonat
fast gudsnådeligt ändå och frälsningsarmén
hade textat mitt namn på sina rödflammiga
affischer. Fullt med folk var där som alla
väntade på underbarnets entré. Mor var alldeles
röd i ansiktet av stolthet över mig och
nervositet inför sin egen författardebut. Från estraden
såg jag far skuldmedvetet smyga in genom
dörren och halvgömma sig i kaminhörnet.

Det var nog fars närvaro som avgjorde
saken. Fast kanske var jag redan då så pass
elak alldeles av mig själv.

Jag sjöng inte mors med så stor möda och
ovan inspiration hopknåpade visa utan
"Inter-nationalens" andra vers:

Från höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudars makter stå oss bi.
Nej, själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.

Längre hann jag inte och det räckte en god
bit. Det blev den perfekta skandalen. Far
räddade mig undan de stickande blickarna som
ville tränga in i min fördärvade barnasjäl.
Han var nog innerst inne stolt över min
opassande revolution men respekten för mor gjorde

att jag i alla fall fick ett par örfilar för denna
min sista sång.

Mor tog det hårt för min och debutens skull
och själv blev jag förstås ledsen efteråt. Det
gör ju alla rara ungar.

Spektaklet i frälsningsarmén delade
samhället i två hälfter. En hatande och en
beskyddande. Den beskyddande gruppen med
klubbmedlemmarna i spetsen ville i mig se embryot
till en frälsargestalt med alla de egenskaper en
sådan måste äga. Den hatande gruppen bestod
helt naturligt främst av frälsningsarmén och
jag tror att de än i dag — de som lever och
minns händelsen — i min ringa person anar
den nye djävul som en gång ska komma.

Ingen av dessa groteska gruppbildningar
ville erkänna att jag var en vanlig barnunge,
som på framfusigt sätt slogs mot livets små
vidrigheter. I alla fall slapp jag sjunga från
den dagen.

Det var en besvärlig uppgift att vara närapå
gud åt en del människor och en ordentlig
iill-djävul åt andra. Jag blev så påpassad från alla
håll och allt jag gjorde förstorades.
Naturligtvis blev det de som trodde på förbindelsen
med Hornper som triumferade i längden. Det
är lätt för en pojke i slyngelåren att imitera
hin onde men mycket värre att fungera som
embryologisk revolutionär.

Det tog några år innan det gick upp för folk
att jag inte var det ledarämne man hoppats.
När de kofn så långt gled entusiasmen över
i kylig likgiltighet. Från det andra hållet får
jag nog aldrig förlåtelse; inga tycks ha så
svårt att glömma en oförrätt som de vilka
bygger sin livstro på förlåtelsen.

Allt det där hade väl gått an om jag själv
lyckats hålla balansen mellan beröm och hat.
Men det gick inte alls. Hur jag än hatat de
där offentliga tillställningarna så saknade jag
popularitetens sötma när de väl var slut. Allt
smicker vänliga själar slösat på underbarnet
hade gjort mig stor i eget tycke och ska jag

709

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0725.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free