Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Kay Boyle: Ockupationsarmé. Novell. Översättning av Mårten Edlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAY BOYLE
riga historierna som dom alltid skryter om
i tidningarna ni vet.
De tjocka läpparna sköt fram, klara och
fuktiga, och ögonen, som nu var lätt glasartade,
hängde fast vid hennes ansikte.
— Nu blev ni allt förvånad. Ni hade väl
aldrig trott att jag var gift? sa han.
— Hör nu, sa den store soldaten och lutade
sig fram mot sergeanten från bänken mittemot.
Skulle du inte kunna tänka dej att damen blir
trött på allt det här pratet? Skulle du inte
kunna tänka dej att skönheten förkroppsligad
inte ger ett ruttet lingon för dina släktingar?
Han räckte tillbaka flaskan till sergeanten
och sergeanten höjde den och kastade huvudet
bakåt och drack ur den konjak som var kvar
på botten och sen släppte han ner den tomma
flaskan på golvet och sparkade den under
bänken.
— Man måste göra sig intressant för en dam,
sa den store soldaten. Berätta om sina resor,
länderna man har varit i, sånt som man har sett.
Han slutade prata och satt där och såg på
flickan och de stora knotiga knäna i
kaki-byxorna snuddade nästan vid hennes ben.
— Dom sista tre dagarna jag var i Paris,
gjorde jag av med tvåhundratusen franc och
jag ångrar inte ett enda öre. Inte för vad jag
fick, sa han.
Den lille bondpojken vid fönstret med
mössan djupt nerdragen i pannan vände sig från
det förbirusande nattmörkret utanför och
tittade åter dystert, nästan förebrående på dem.
— Jag är inte avundsjuk på vad ni fick
i Paris, jag är inte avundsjuk på nån om han
så har fått aldrig det, sa han. Jag kunde ha
fått precis detsamma som alla andra. Jag kunde
ha haft en fransk krigsbrud som reste med mej
just på det här tåget i natt. Jag kunde ha tagit
henne till Bremerhaven på samma sätt som alla
dom andra, om jag hade varit så dum så jag
hade gift mej med henne.
Sergeanten fick ett skrattanfall.
— Du blev visst lite kräsen du, precis när
du inte borde ha vatt det, sa han och slog sig
på låret och gapskrattade högt och ljudligt.
— Jag kom underfund med alldeles för
mycket precis i rättan tid, sa bondpojken
långsamt och envist.
Han tittade på dem och det verkade som om
han tvekade ett ögonblick, som om det fanns
mer att säga och han just tänkte säga det och
sen vände han sig tillbaka till det jagande
mörkret, till minnet av åkrarna där hemma,
bergen och dalarna och de översnöade vägarna
som gav stoff åt hans längtan i den främmande
natten.
Roll me över
In the clover
kom den svaga vemodiga snyftkören längs
korridoren och bondpojken gned snabbt med
handen mot rutan.
— Nej men titta, det snöar, sa han.
Den store soldaten reste sig från sin plats
mittemot flickan och började ostadigt bana
sig väg mot hörnet vid dörren där de båda
vajande kakikapporna hängde.
— Hemma ligger det nog masser av sånt
där nu, sa bondpojken vid fönstret.
— Masser av vad då? sa sergeanten och
höll in sitt höga, bullrande skratt.
— Snö förstås, sa den lille soldaten, som om
han var förvånad över att det kunde falla här
i främmande land. Riktig vintersnö. Dom är
nog ute och åker kälke där hemma i kväll.
Den store soldaten hade kommit fram till
kapporna och han stod där och vajade och
trevade i fickorna på den ena. Efter en stund
fick han fram en ny flaska.
— Den här gången är det ni som börjar,
sa han till flickan.
Han satte sig mittemot henne igen och höll
flaskan mellan knäna medan han drog ur
korken.
— Ni ska ta första supen ur den här bara
för att förljuva drickat åt oss andra.
720
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
