Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
i stånd att tillbringa de första månaderna av
1947 i Italien, och en rad av inte fullt så unga
författare, bland dem Louis MacNeice, Kathleen
Raine och Stephen Spender, har nyligen gjort
utländska resor i egenskap av föreläsare för
British Council eller i något annat officiellt
uppdrag. Tillfällen som dessa är emellertid
sällsynta och medför dessutom vissa
förpliktelser, vilka bidrar till att göra de lyckliga
mottagarna mindre fria. I avsikt att skaffa unga
författare en verkligt fri och obunden semester
utomlands skänkte Somerset Maugham förra
året en summa på 15 000 pund till en fond, av
vars avkastning 300 pund om året skall utdelas
som pris till en ung författare och av honom
eller henne användas till en utlandsresa på
minst tre månader. Frånsett detta finns inga
bestämmelser för prisets användning, inga
frågor görs, ingen reserapport infordras, det
är nog att mr Maughams protegé får se och
ses av folk utanför de egna gränserna och får
konfrontera sina egna synpunkter på livet och
litteraturen med deras.
Det första priset utdelades med oavsiktlig
ironi ungefär samtidigt som förbudet mot
utlandsresor utfärdades. Samtidigt höll en ung
engelska på att packa sina kappsäckar på ett
hotell i Stockholm för att fara hem efter sin
första utlandssemester — ett par korta veckors
avkoppling mellan två sekreterarsysslor, den
gamla i BBC, den nya på ett londonförlag.
Hon fick reda på att priset tillfallit henne — på
rekommendation av de tre utmärkta kritikerna
Cecil Day Lewis, V. S. Pritchett och Veronica
Wedgewood strax innan hon for från Sverige.
När hon kom tillbaka till London var
tidningarnas skvallerspalter i full färd med att
publicera oriktiga uppgifter om hennes
privatliv, och finansministern hade redan gått med
på att upphäva förbudet för hennes del, så att
hon skulle få göra av med sitt pris utomlands
nästa år. Mr Dalton, som tycktes något
tungrodd i rollen som den goda fen, hade svängt
finansministerns vita trollstav över hennes
huvud och i varje fall garanterat en lycklig
början på en litterär bana, som t. o.m. på detta
tidiga stadium ter sig spännande både genom
de löften den ger och uppfyller.
Det vilar faktiskt ett drag av saga över miss
A. L. Barkers föga kända men ihärdigt
beträdda författarbana. För några månader sedan
var hon praktiskt taget okänd, även för det
bäst informerade litterära skvallret. I dag har
hon rönt samstämmigt erkännande från alla
kritiker som anmält hennes första bok,
novellsamlingen "Innocents", och man måste nu
säga att hon definitivt etablerat sig som en
enastående och efter vad jag tror också ledande
begåvning inom sin generation. Så mycket tror
jag man kan tillskriva hennes
anmärkningsvärda begåvning utan de reservationer man
vanligen gör när det gäller att bedöma en
författares första bok. "Pat" Barker, som hennes
namn lyder i trängre kretsar, är nämligen inte
något underbarn, hon är ett under av ännu
sällsyntare sort, en författarinna, som stått
emot den lockande frestelsen att se sina verk
i tryck förrän hon var så säker, som en
samvetsgrann författare nu vågar vara, på att hon
hade något som var värt att ge ut. Vid tjugunio
års ålder har hon nu skördat frukterna av detta
långa tålamod, och fast hon är för blygsam att
erkänna det har hon förtjänat vartenda
berömmande ord, som kritiken skrivit.
Hennes stränga självkritik ter sig ännu
anmärkningsvärdare när den ses mot bakgrunden
av hennes familjeförhållanden, vilka knappast
kunde varit mer nedslående för en
författarinna in spe. Miss Barker föddes i Kent
under första världskrigets sista år. (Hennes
far är ingenjör och har alltid ogillat hennes
lust att författa, och det var därför en självklar
sak att utgivningen av "Innocents" hölls
hemlig för honom.) Kort efter dotterns födelse
flyttade familjen till den ledsamma förstaden
Penge utanför London, vilken i hennes barn-
734
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
