Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
oss personligen. Gurli Hertzman-Ericsons
bidrag till genren, "Fönstret mot allén", är
märkligt genom att i stor utsträckning undvika det
pittoreska, det putslustigt tidsbetonade, och
i stället skriva "ett barns memoarer", om
den underliga, osammanhängande och magiska
värld ett barn alltid har omkring sig. Det vill
inte säga, att inte "Fönstret mot allén" är full
av skarpa och exakta drag ur nittiotalets
Göteborg, husen, gatorna och atmosfären, men
tidsskildringen står där inte för sin egen skull, den
står där främst för att visa vad fem- eller
tioåriga Gurli Hertzman uppfattade och anade.
Det är detaljer i omvärlden, som barnet eller
tonåringen ser mer outplånligt klart än hon
någonsin senare gör — karamellgumman på
Kungsportsplatsen, höstprakten på
Grönsakstorget, bleka maj stjärnor över Wijkska huset;
men under alltsammans går som en sugande
svart ström hennes halvmedvetna drömmar,
fantasier som fullständigar verkligheten, osäkra
gissningar som förvrider den. Så småningom
upplever hon samma kontrast i sociala
kategorier — det blir det välombonade borgerliga
hemmet, som ibland genomfars av vinddragen
från sågstrejker och demonstrationer, tills
"Brands" fjälltoppshöga idealitet blir det
förlösande ordet. Och när boken slutar, ligger
hon, som hon själv säger, som en liten
roddbåt och rycker i förtöjningen, beredd att ge
sig ut på egen färd men ännu mycket okunnig
om vart den kommer att ställas. Motivet med
hennes längtan ut från det alltför välordnade
och trånga upprepas i själva lokalbakgrunden.
Västkuststormarna, kajens främmande dofter,
Långedrags ödsliga klippor, barnjungfruns
sjömansberättelser, det ligger allt som ett
ackompanjemang bakom det lugna, vardagliga livet
i skola och flickrum. Porträttet av flickan som
växte upp i 1890-talets Göteborg avrundas till
något mer än ett tidsdokument, till en klarsynt,
solid och chosefri människoskildring. Gurli
Hertzman-Ericson beskriver på ett ställe hur
hon en gång försökte sig i Valands målarskola
under Georg och Hanna Paulis ledning, men
kände med sig att det inte var den vägen hon
skulle gå och slutade upp, sedan hon sett sin
lärarinna med några penseldrag ge liv på
duken åt ett flickansikte hon själv förgäves
försökt sätta form på. "Hon lade upp friska,
rena toner — flickans ansikte skulpterades
fram och fick liv — hon höll de olika
färgplanen isär utan att grumla ihop dem." Få
tekniska uttryck beskriver bättre än dessa ord
Gurli Hertzman-Ericsons eget handlag med
sina memoarer. Kerstin Anér
Geniet och den svenska skolan
Ivar Lo-Johansson: Geniet. Bonniers 1947.
16:—.
Sedan statarna genom historiens frammarsch
mist något av sin betydelse som stoff
betraktade, har deras rapsod måst bryta sig nya
vägar i sitt författarskap. Efter att i många och
imponerande böcker ha lodat den grå massan
och de knappt medvetna har Ivar
Lo-Johans-son i romanen "Geniet", en massiv tegelsten,
startat för att söka tolka det ensammaste av
allt — geniets psykologi. För en kännare av
folkdjupet måste det ligga nära till hands att
grubbla över naturens slöseri med anlagsfröna
och kulturens misshandel av dem; i "Godnatt,
jord" fanns i själva verket ansatser till
skildring av sådan förspilld genikraft. Och då
författaren själv, trots sin kollektivistiska livssyn,
alltid varit en enveten intelligens som gått mot
strömmen, är kanske det nya ämnesvalet inte
ägnat att förvåna.
Det hela spelar upp med en tavla av höstligt
älgskytte i Sörmland:
Luften var klar, skogen låg full av avlägsna ljud.
Skramlade någon med en mjölkhink på ett av de
högst belägna torpen hördes ljudet en halv mil. Löven
på marken var lätt frusna. De var svarta på
undersidan, vita på översidan av frost. Hundarna dansade
i kopplen ...
Med korta, energifyllda meningar skildrar
författaren jaktkumpanernas belåtenhet att
känna sig riktigt som karlar i jaktens
blodtörst och vildmarkens enslighet.
Kvinnovärlden är undanträngd, kuschad — med en sorts
hetsig råhet som följd. I sitt sällskap har
jaktherrarna en pojke från godset, Kristian Dahl,
allmänt utpekad som en stor begåvning, ett
746-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
