Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
BJÖRN-ERIK HÖIJER
men lyckades ändå med sina enklare medel
iiludera ett folkligt talesätt. Det provinsiella
drivs hos Irja Browallius stundom över i det
osovrat dokumentariska. Georg Svensson
Martin Spelare
Björn-Erik Höijer: Komedi i norr. Tiden
1947. 9: 50.
Björn-Erik Höijers nya, stora roman handlar
om hur det kom sig att Martin Spelare
skruvade upp strängarna på sin fiol och började
spela igen. Martin, som bor i ett
gruvsamhälle i övre Norrland, tillhör en begåvad
familj, som emellertid förföljts av olyckan.
Både fadern och en bror, rikt utrustade men
disharmoniska naturer, har tagit livet av sig,
plågade av sin "oro". En syster av hårdare,
mer helgjutet virke ger sig av på egen hand
medan tid är och lämnar Martin ensam med
modern, en strängt religiös kvinna.
Martin får som sin far lägga sina
konstnärsambitioner åt sidan och börja arbeta i gruvan.
Hans händer grovnar och kan inte föra stråken
längre, han skruvar ner strängarna och sätter
fiolen åt sidan. Samtidigt slocknar hans intres-
sen för läsning och bildning, han inskränker
sig till veckotidningar och börjar mäta med
deras mått. Hela hans tillvaro inriktas på
plikten att ta hand om modern, att inte ge
tappt som de andra i familjen och dra sig ur
livet. Han lyckas komma ur gruvan och finner
en lättare, mindre krävande plats på en
verkstad, liksom han även i sitt andliga liv håller
sig till det mindre krävande. De lägre former
av kulturlivet som han tyr sig till ser han fullt
medvetet som ett slags utfyllnad, som ska
stoppas i de hål livet gjort i honom, liksom en
kulspruta gör hål i en pappfigur. Till slut blir
det dock inte nog för honom att — med
nödtorftigt utfyllda hål i sin tillvaro — leva detta
passiva pliktliv. Visserligen vilar gemenskapen
med de andra familjemedlemmarna tungt på
honom, familjens börda slipper han inte ifrån.
Men samtidigt är han också sig själv och har
att rättfärdiga sitt eget j ag. Det blir en kvinna,
som hjälper honom att göra det, och boken
klingar ut i hans återvunna kontakt med fiolen,
i hans beslut att börja det spelmansliv, för
vilket han är avsedd. Det blir hårt och
besvärligt, men det är den tillvaro han är ämnad för.
"All sorg, all smärta, allt lidande — är
löjligt! Vem känner din tandvärk eller ditt
ryggskott? Ser du inte hur vi drar på mun åt ditt
nageltrång? Komiskt är va det är." Så säger
Martin sedan han kommit till klarhet om sin
väg, och det förklarar också den bittra titeln
på romanen, som ju annars just inte har mycket
av komedi. Om man skrattar åt livet kan man
som Martin upptäcka att det "i alla fall bara
finns ett enda som är riktigt: det är att leva!".
Denna handling, som ett hoppressat referat
inte kan göra rättvisa, berättar Björn-Erik
Höijer i en söndersprängd, personlig form,
vars sakta hopfogade skärvor ger nya djup åt
hans stil. Många ställen i berättelsen är lysande,
faderns avskedstal och självmord en kall
morgon, moderns tilltagande sinnessjukdom, ett
mörker ur vilket hon gör desperata försök att
höja sig, medan Martin för att till varje pris
dölja den skam som ligger i hennes sjukdom
gör klumpiga försök att utföra hushållsarbetet.
I diskussionen om svensk arbetardikt har
man efterlyst skildringar av själva arbetet,
en sak som tidigare författare endast sällan
skildrat. "Komedi i norr" faller väl inte riktigt
inom den diskuterade kategorin, men den
rymmer i alla fall flera levande och intensiva av-
750-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
