Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
snitt från de ställen där Martin arbetar. Både
de många olika ljuden och lukterna på en
snickarverkstad och det ohyggligt tunga
lastningsarbetet långt inne i gruvberget finns med
och ger relief åt Martins reaktioner.
Björn-Erik Höijer har ju tidigare visat sig
som en utomordentligt styv berättare på det
realistiska planet. I sin nya bok tycks han inte
främst eftersträva en skildring av den yttre
verkligheten utan lägger huvudvikten vid sin
huvudpersons inre ställningstagande. Man kan
kanske diskutera i vad mån Martins val ter sig
hållbart med de givna förutsättningarna, men
annars får man nog säga att Höijer med denna
stort upplagda, skickligt genomförda roman
gett en ovanligt givande uppställning av ett
konstnärsproblem. Hans allvarliga och
ihärdiga försök att finna en rimlig form för vad
han har att säga måste fängsla var och en
som intresserar sig för god litteratur, och i
denna nya bok måste man nog säga att han
lyckats ovanligt bra med den saken.
àke Runnquist
Ett skepp kommer lastat
Thorsten Jonsson: Konvoj. Bonniers 1947.
9:—.
När Thorsten Jonsson efter tre års
Amerikavistelse som tidningskorrespondent under kriget
återkommer som skönlitterär författare är det
med en roman som genom sin internationella
typ sticker av mot mängden av svenska
prosaböcker som en erfaren utlandssvensk på en
folkhemsbjudning. Det märks redan på språket,
som visserligen är den mest fulländat
behärskade svenska men en svenska som i
person-och situationskarakteriserande syfte
interfolierats med utländska fraser och som verkar
trimmad i inåtlyssnande konkurrens med engelskan
till ovanlig smidighet och uttrycksfullhet. Detta
språkliga artisteri är heller inte självändamål
utan en strävan att komma så nära innehållet
att man inte skall kunna få in en knivsudd
mellan barken och trädet. Det är en hård
yrkesambition förverkligad utan spår av
ansträngningen.
"Konvoj" heter boken och är på sätt och
vis en krigsbok. Men författaren hör inte till
dem som ger sig ut för mer än han är eller
talar om sådant som han inte känner till;
har han gjort en resa över Atlanten under
krigstid, och har resan gått lyckligt känner han
sig inte manad att skriva en dramatisk roman
där allt som kunde ha hänt under en sådan resa
händer. Det händer tvärtom i yttre mening
alldeles ovanligt litet i boken. S/S Barama går
i konvoj från Cardiff till Halifax i en stor
krök upp mot Grönland. Konvoj en är så stor
och utspridd att när man från Baramas däck
nånstans i mitten av konvoj en en dag med god
sikt skådar åt sidorna så förlorar sig de yttersta
skeppen bakom horisonten. Och när ett av dem
en natt sprängs i luften av en tysk torped så
får passagerarna på Barama reda på det först
efteråt genom dagsnyheterna i radio, alla utom
en som under sin nattvakt såg händelsen: ett
litet tyst, snabbt uppflammande sken långt
borta i mörkret. Tre veckor tar resan, sedan
delar fartygen på sig utanför Kanadas kust och
löser sig ur sitt nödtvungna, fartreglerade
kollektiv liksom Baramas passagerare sprids över
den amerikanska kontinenten. Vid det laget har
vi fått ett bra signalement på dem alla tjugu
med undantag för en, herrn i n:r 13, en man
i gråbrunt, utan ansikte, och utan namn, så
anonym att han kunde vara Secret Service-man
och antagligen också är det fast bara i
författarens högst privata underrättelseväsen.
Om människor på en båt, livsöden vilka av
en tillfällighet tvingas löpa intill varandra en
liten stund och därvid inte kan undgå att flätas
ihop här och var, handlar alltså boken. Det är
inte något vidare originellt
kompositionsuppslag utan välkänt både från
underhållningsromaner och allvarligare litteratur under senare
år. Att Thorsten Jonsson inte minst varit ute
för att roa gör han ingen hemlighet av.
"Konvoj" är en på briljant humör skriven
underhållningsroman. Bland annat. Ty om
författaren utan att uppge sin fina människokunskap
och sin i stort sett välvilliga förståelse för
mänskliga svagheter roat sig kvickt och lustigt
med några av de tacksammare passagerarna:
den av sin tunga stofthydda och sina exotiska
mardrömmar besvärade men i konversationen
alltid lika vige bananodlaren, den hjärtlige,
naivt Stalintroende sovjetdiplomaten, hans
mindre spontana, om sin värdighet ängsligt
bekymrade schweiziska kollega, den franske
poeten, som har en förbindelse med
schweizarens fru och grubblar över handlingsproble-
751-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
