Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
THORSTEN JONSSON
met, den nästan alldeles värdelöse, stryktäcke
engelske överklasspojken, de fnissiga flickorna
Mary och Ann (som presenteras på
barnkam-marrim), de gaullistiska franska sjöofficerarna
med "la patrie" ristat på sina beslutsamma
pannor, Texaspojken Smith som vet så väl var
i Guds eget land den bästa biten ligger,
skeppsläkaren med sitt i whisky upplösta svårmod —
om författaren icke minst i den briljanta
"hyttronden" presenterat dessa från den satiriska
eller humoristiska sidan så gör han
allvarligare litteratur av andra. Polacken Borowski
är romanens djupast pejlade person, en
Hamlet-figur som sett för mycket av krigets och
nazismens bestialitet, som tömt sig på heroism och
tillförsikt och nu väntar på att livet skall rinna
tillbaka i hans ådror. Han känner hur det gör
det under kärleksmötet med den vackra
irländskan Catharine, men själen är inte riktigt med
på kroppens noter, efteråt är han lika ensam
igen, på spaning efter den på intet vilande
tillförsikt han tappade bort bland Polens
dödsläger och gaskamrar. Författaren bemödar sig
verkligen om denna figur, som får signera
berättelsen i en kursiverad ram två år senare
under ett sommaruppehåll på en badort,
alltjämt lika ensam men på väg att vaggas in på
nytt i tillvarons stora rytm. Det är ett nobelt
porträtt, utfört med inträngande intelligens
och rannsakan, men jag kan ändå inte påstå
att det helt lyckats. Vännen Borowski glider
genom ens fingrar som verkligheten genom
hans. Det är, kanske man kan säga, snarare
en essayistisk människostudie än en
psykologisk. Invändningen förtjänar måhända ett
"god dag yxskaft" eftersom Borowski ju inte
är avsedd bara som ett passagerarporträtt utan
som en symbol av europeisk krigsmärkthet,
vilsen, overklig i detta blandade sällskap och
med lika mycket under sin lugna yta som det
finns vrak och ubåtar under det förrädiskt
vardagliga hav där konvojen går fram.
Det mest levande väsendet i romanen är
nu S/S Barama själv. Henne känner man som
om man upplevat henne med alla sina sinnen,
knakandet i trävirket och sättningarna i
järnskrovet, forsandet av svallvågen, den våta
vinden ovan däck och tobaksatmosfären kring bar
och spelbord, fartyget som fantom i dimman
och som en fläck i konvoj ens solbelysta
gobelängmönster, allt detta är återgivet med en
bländande impressionism och ett bildspråk som
i ett ringer in fullträffar. Georg Svensson
Tabu
Arvid Brenner: Stjärnorna ser oss inte. Tiden
1947. 6: 75.
Av Arvid Brenners novellböcker har
recensenten endast läst denna, som är den tredje.
Några jämförelser kommer alltså inte i fråga,
men den reflexionen gör sig genast att Brenner
hör till de författare som äger förmågan att av
föga märkliga stenar mura upp ett meningsfullt
helt. Om man hade sett dessa noveller en och
en i pressen skulle man kanske inte ha fått ut
så mycket av dem. Men tillsammans bildar de
ett kollektiv. Det är ett tvärsnitt av en viss
klass under en viss tid, skärskådad ur en viss
synpunkt, som är författarens och med honom
många intellektuellas. Synpunkten är
vantrivselns, och tids- och människoanalysen blir
därför i viss mån en återspegling, en självanalys.
Men Brenners ton är så underfundigt dämpad
att man (frånsett vissa noveller där saken direkt
752-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
