Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
nismens opposition mot manssamhället får man
här göra bekantskap med pansexualismens. Ja,
författaren tycks verkligen omfatta den
förvridna föreställningen, att sexualliv är den
enda människovärdiga livsformen. I och med
att mannen förankras i något utom honom
själv, exempelvis det kommunistiska
samhällsbygget, blir han ohjälpligt ensam i rent
kroppsligt avseende och hemfaller åt
ångestneurotikerns skräck för denna ensamhet. Kvinnan
blir en främling i manssamhället, eftersom hon
förmår leva endast i och genom mannen och
eftersom hennes intresse för mannens löjliga
arbete och verk alltid är hycklat! Hon vill vara
erotiskt självändamål för mannen, efterlyser
hans odelade ömhet och intresse och nöjer sig
inte med att vara tillfälligt könsobjekt eller
porten till hans privata kosmos. Så kommer
hon att söka ersättning i lesbisk kärlek, sedan
triangelpartiet prövats och förkastats. Irmgard
Mullers hemska livshistoria äger däremot
autenticitet; så är hon också det invärtes
sönder-brända offret för nutidens brutalaste
manssamhälle: nazismens. Hos henne är förvändheten
motiverad, men i Gerds fall verkar den enbart
konstruerad. Outfört är ett annat motiv som
bara skymtar i boken, den arbetsneuros som
blir resultatet av nutidssamhällets jäkt och
hetsade arbetstempo. Då Manuel Bro i det
stora bygget vill inrymma
meditationskammare och underjordiska vinterträdgårdar med
solljuslampor samt predikar uppror mot
överjagens tyranni, är det lättare att följa honom
än i den sexuella besattheten. Vilken bottenlös
naivitet anno 1947 att inbilla sig att
mänsklighetens problem skulle föras närmare sin
lösning om den konstituerade sig som idel
tillfredsställda kärlekspar! Holger Ahlenius
Tragedi på slätten
Owe Husåhr: Rullstolen. Norstedts 1947.
8: 75.
Med sin första roman, "Gör mitt mörker
ljust", gav Owe Husåhr ett övertygande prov
på säker människokunskap och gestaltskapande
förmåga. Det var en roman som avtecknade
sig med ganska kraftigt dragna konturer. Berät-
tarens dragning till det patologiska särfallet
var tydlig: med fina instrument dissekerade
han sjukligt själsliv.
Samma förkärlek för särlingens psykologi
framträder i Owe Husåhrs nya roman,
"Rullstolen". Kanske lade man märke till ett
starkare personligt engagemang i debutromanen;
det hindrar inte att denne författare på nytt
åstadkommit ett beaktansvärt arbete, som har
sin egen struktur, färg och ton. Det är tydligt
att Husåhr gått i skola hos de stora ryska
berättarna och själsforskarna, framför allt
Dostojevskij.
"Rullstolen" skildrar en tragedi, som
utspelas i och kring en gård på en mellansvensk
slätt. I berättelsens centrum befinner sig den
lame Clemens, en människa som sturskt håller
på sin rätt men till slut ser sina drömmar
raseras och känner hur han sakta kvävs av den
hårda verkligheten. Händelseförloppet i denna
roman är i alla sina förvecklingar spännande
och rikt på dramatiskt sprängstoff, ja, det är
ett ämne som under mindre skickliga händer
lätt skulle kunna ge upphov till en serie
melodramatiska effekter. Men Owe Husåhr visar
sig mäktig den objektivitet och den
behärskning som till slut bevisar äkta episk talang.
Penningbegär och hunger efter kärlek är här
föremål för en skarpsynt studie. Den
godtrogne Rickard dras vid näsan av den förfarne
bedragaren Frans och hans medhjälperska
Irma, som till slut dock visar sig ha en gnutta
moral bevarad under sitt slamsiga yttre.
Clemens tvingas länge att passivt åse det ränkspel
som bedrives runtomkring honom. Då han till
sist ingriper och får sin bror Rickard att inse
sanningen, drives händelserna till en tragisk
lösning. De människor som dragits in i
ödesvirveln står där till slut med krossade
illusioner. Också den lame Clemens, som drömt
om att få utbyta sin rullstol mot en motorvagn,
blir under händelsernas tryck en annan: han
har inga drömmar med sig längre, bara
verklighet, säger författaren. Owe Husåhr ser livet
med den illusionslöses blick. Hans psykologiska
intuition är av en hos oss ganska sällsynt art:
den har sin styrka i skildringen av egenartade,
sjukligt komplicerade människor.
Johannes Edfelt
758-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
